måndag 12 maj 2008

Eftersvett 9. maj 2008: El Capitan och Crokinole

På fredagen var det då Eftersvett-kalas hos broder Mosse ute i de djupaste av Sjundeåskogarnas skogar. Denna gång var vi utan förstärkning, dvs. det var Linda, Mosse, jag, två katter och några flaskor rödvin. Hoppeligen skulle nu allt detta börja få vind i seglen, speciellt som högtiderna kommer på - studeranden som har sommarledigt, eller annars bara kommer närmare hufvudstadsregionen, semesterar etc.
Inte för att det är nåt fel att spela på tre, speciellt inte denna trio, men ibland är det kul att få de där spelen som kräver fyra spelare (för att vara bra) på bordet. Hur som haver; det blev inte värst mycket spelat, för det var lite arbetströtthet, sen start och lite mycket vin som blandades med i sörjan och drog ner på speltiden. Här är en liten rapport om två av spelen vi spelade:


Crokinole
Fingerfärdighetsspel är nåt som faktiskt är på tapeten för mig för tillfället. Utöver Polarity så är Crokinole grädden i det extrafina kaffet av den här genren. Spelet lyckas inte bara fungera utmärkt som ett spel i sig, utan känslan finns där. Det är samma känsla som när man spelar biljard och allt går ens väg. Spänningen - kunskapen att allt är i ens händer och att om man förlorat eller vunnit så är det nåt bra man gjort.
Crokinole är som en blandning av Couronne, Curling och Snooker, men som spelas på ett runt bord som är ca. en meter i diameter. Vad jag vet om så får man inte Crokinolebord i Finland utan de måste beställas från Tyskland och då kommer de billigaste borden med en prislapp på lite under 200€.

Idén i spelet är ganska bekant för dem som sett på Curling. Man skall knäppa (vilket dock inte är alls som Curling) sina små "discs" mot mitten av spelplanen och få den så nära mittpunkten som möjligt. Runt mittpunkten finns olika runda zoner som är värda mer poäng destu närmare mitten de är. Runt den innersta ringen finns dock hinder i form av skruvar med gummi runt, som fungerar som såna där blockare i ett flipperspel - discarna flyger iväg med hård fart. Vissa har t.o.m. talat om att de innehåller "trämagneter".

Urbra spel hur än man tar det, t.o.m. Linda varmna upp till det en aning, trots att hon normalt inte är hemskt förtjust i nåt där man måste knäppa (kvinnor och naglar, ni vet).

En skinande klar 9:a som vitsord!


El Capitan
Jag köpte brädspelet Tycoon på auktion nåt år tillbaka och har spelat det en gång. Det råkade övertyga så mycket att när Z-Man Games meddelade att de gör en ny version av spelet så hoppade jag på det ekonomiska tåget genast. Så publicerades El Capitan nån månad senare och ganska snabbt fann det sig i vår spelhylla. Det som ändrats i övergången från Tycoon till El Capitan är temat, lite grundregler och sen har några expansioner till Tycoon lagats om till det nya temat och lagts till med grundspelet.

El Capitan är ett ekonomispel för 2-5 spelare som agerar 1500-tals affärsmän till sjös. Spelarna seglar med sitt skepp mellan nio olika städer och bygger varuhus och fort. Ju mera varuhus det finns i en stad, destu mer tjänar de som har varuhus där, dock endast den spelaren som har mest varuhus och den som har nästmest, samt de som har fort. Allt går enligt principen att det som är populärt så tjänar de på som sattsat mest på det, men ifall nåt är för populärt så börjar det sen igen sänka på värdet. Man skall försöka hålla den gyllene medelvägen, samtidigt som man skall upprätthålla konkurensen. Dessutom skall man försöka fokusera på det väsentliga, samtidigt som man är över allt. Förstår ni? Det är liksom businessvärlden på riktigt - man borde gör allt och överallt, med så lite utgifter och så mycket inkomst som möjligt. Dessutom har ju alla hela tiden väldigt snävt om pengar. I vårat spel så hamna alla tre spelare ta lån i de två första faserna i spelet, men klarade sig på egna pengar under den tredje.

Jag gillade El Capitan. Det som var lite problematiskt i Tycoon hade de nu fått och fungera. Dessutom är El Capitan miljontals gånger snyggare än Tycoon. Det jag tyckte om mest var att det var väldigt klart hela tiden vad möjligheterna var och vad som skulle hända ifall man reagerade på en situation. Spelbrädet är nämligen praktiskt gjort och man kan snabbt se vad situationen är i alla nio städer hela tiden. Allt var väldigt klart och visuellt förklarande, vilket är bra när möjligheterna var så oändliga. Med andra ord; efterssom det var så lätt att förstå vad som pågick så kunde man lägga all koncentration på vad man själv skulle göra till näst.
Det blev lite tal, efter spelet, om resekorten. Man reser mellan städerna genom att köpa resekort från marknaden och sedan använda dem. De vanliga resekorten har två städers namn på sig och man får alltså med ett kort rese mellan de två städerna. Problemet var att man kunde segla till en stad och sedan sitta där i några ronder för att det inte fanns (tillräckligt förmånliga) kort att resa bort. Det finns alltid nåt kort man slipper bort med, men de resekort som endast har en "ändhållplats" så kostar en hel del mera.
Jag funderade på detta "problem" i efterhand och kom fram till att jag inte anser det vara ett problem överhuvudtaget. För det första så känns det realistiskt och är en del av logistiken. Ifall det inte finns gods att föras från en stad så är man lite "dead in the water" och då kostar det en hel del mera att sticka iväg med tom last. Dessutom så får man under de flesta turer köpa så mycket resekort man har råd med (i praktikten) och då borde man ju se till, före man seglar till en stad, att man slipper därifrån.

För tillfället är El Capitan en 7:a hos mig, men det vitsordet lutar nog mot att bli en 8:a vid nåt tillfälle.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentarer, idéer, feedback, kritik. Vad som helst.