Soccero

Normalt brukar jag inte fynda nåt i de större matbutikerna/varuhusen här i Finland. Under en tid för ungefär ett år sedan så tog några butikskedjor in lite nyheter och då kunde man hitta fina erbjudanden, men normalt så håller de sig till Monopol/Trivial Pursuit-linjen. Ändå så går jag alltid genom spelhyllan i de flesta butiker, bara för säkerhets skull, ifall man skulle hitta nåt.
För ungefär ett halvt år sedan så dök ett spel upp på hyllorna i de flesta större butiken; Soccero. Ett spel som jag varken hittade i spelbutikerna Lautapelit.fi eller Fantasiapelit. Dessutom hittade jag ingen information om det på nätforumet och allmänna bibeln om brädspel för mig; BoardGameGeek. Spelet intresserade; ett fotbollsspel designat av finländare och med fina komponenter enligt bilderna på lådan. Dessutom med ett rätt så förmånligt pris som 25 €. Men spelet hamnade aldrig i köpkorgen. När man har så mycket spel på sin önskelista som vi har, så vill man veta lite om spelen före man tar dem, så i.o.m. att det inte fanns någon information om spelet så var det lite osäkert. Visst hittade jag deras hemsida, men där fanns hemskt lite information om spelet i sig.

Igår (15.5.2008) bestämde jag mig för att ta mig i kragen (med hjälp av Linda) och köpa spelet i en av traktens Prisma:n. Med EM i fotboll på kommande och en spelsamling som i den kategorin endast innehåller Hasbros våldtäckt av otroliga Subbuteo, så var det nog lite måste. Högst antagligen så kommer EM att väcka så mycket entusiasm att man vill sitta och spela fotboll dagarna i ända.
Det fanns dock ett problem redan från början. Nämligen de två fotbollsbrädspel jag spelat före Soccero; StreetSoccer och Subbuteo. Nu skäms jag lite över att jag inte än recenserat någondera, men det skall jag försöka ändra på så snabbt som möjligt. Bägge spelen hör nämligen till mina absolut favoritspel och speciellt StreetSoccer är ett spel som, med internetspelande på Little Golem medräknat, jag spelat över 500 matcher i. Soccero skulle ha svårt att lysa bland dessa två solar.
Dock så äger jag varken StreetSoccer (har ämnat bygga ett eget) eller ett fungerande Subbuteo värt nåt (liten sidnot: köp under inga omständigheter Hasbro:s Subbuteo som kan hittas i varuhus - det är ett skämt av djävulsk humor) så jag hade ett behov av ett fotbollsspel.

Okej, slutsnackat om förspel. Nu skall vi gå rakt till akten. Hur bra är Soccero?

Lite grundinformation först. Soccero är en finlänsk produkt; designat av Jarmo Kuitunen och Martti Ojalainen och utgivet av deras företag Soccero Ltd. Finland tillsammans med förlaget Peliko. Detta är Kuitunens och Ojalainens andra spel, med deras första spel som Das Dampfhammerharte Fussball-Spiel som publicerades av Kosmos. Spelet är utgivet 2007, normallängden på en match är 2 x 20 minuter (dock är tiden valfri och enligt regelboken så skall officiella matcher spelas som 2 x 45 minuter) och för två spelare.
Med den informationen undan så tar vi och går genom komponenterna:

Spelplanet är ett fyra-bitars pussel, vilket är nåt som brädspelsvärlden har börjat gå över till, istället för vikbara spelplan där det blir små fåror vid vikningarna. I min kopia var "pusselbitarna" tyvärr lite böjda, med det efter nån dag under en hög tyngre böcker så anar jag att de blir platta igen. Spelplanen är ett rutfält med 13 x 18 rutor och har alla de markeringar som ett officiellt fotbollsplan bör. Grafiken är enkel men fungerande, med bl.a. varannan ruta mörk grön och varannan ljusgrön.
Spelarna är stiliga små plastminiatyrer som står på en runt bas med en liten grop i, där bollen kan stå. Spelet innehåller två lag; Finland mot Sverige så klart, med 10 utespelare och 1 målvakt per lag. Bollen är en liten (under en centimeter i diameter) plastboll med en liten tillplattning så att den inte rullar iväg när den står på spelplanen. Bollen är annars fin och den passar spelet, men är i vissa fall aningen för liten, speciellt som brädena är böjda för tillfället. Man har emellanåt svårt att få tag i den och så kan den börja rulla omkring då och då. Två timglas och två normala sex-sidiga tärningar medföljer också.

Det enda minuset (bollen är faktiskt helt ok trots sin minimala storlek) vad som gäller spelkomponentarna är målen. Målen är gjorda av ganska mjukt och tunnt papp och skall vikas ihop när man ställer upp spelet. Pappen är tyvärr av så dålig kvalitet att jag är rädd att den skall brista i fogarna efter bara några spelomgångar. När de sattsat på att ha så fina spelarminiatyrer i plast etc. så skulle det kanske inte varit för mycket begärt att ha lite stiligare mål - eller i.a.f. nåt som håller ihop.

Regelboken (en A4 med text på bägge sidorna) kommer i tre exemplar; en på finska, en på svenska och en på engelska. Trots att spelet är ganska simpelt och detta inte är den värsta regelboken, på nåt sätt, som jag läst, så skulle de kunnat gjort ett lite bättre arbete med den. Vissa punkter fick jag läsa genom på alla tre språk för att vara säker på detaljerna och finesserna. Engelska regelboken verka dock vara den mest klara av dem alla. Med i spelet följer alltså grundreglerna - de avancerade reglerna kan laddas ner gratis från deras hemsida och efter en-två matcher så rekommenderar jag faktiskt att man gör det.

För att skilja på en spelarminiatyr på spelplanen och spelaren som faktiskt är en livslevande människa som styr ena laget så kallar jag den förstnämnda "spelare" och den senare "tränare".

Själv spelet då? Väldigt simpelt. I början så ställer bägge tränarna upp sina spelare så som de bör ställas upp i en fotbollsmatch, med anfallande tränaren som har två spelare i mittcirkeln var av ena har bollen. Matchen börjar med att bollen passas till den andra spelaren i mittcirkeln. Detta är en formalitet, för det tar inte en tur att göra det, och nåt som jag tror jag kommer att skippa i framtiden - endast lägga bollen vid den andra spelaren helt från början.

På sin tur har den anfallande tränaren (det lag som har bollen) tre alternativ: flytta sina spelare, sparka bollen eller skjuta mot mål. Den försvarande tränaren har naturligt bara ett alternativ: flytta på sina spelare. Den anfallande tränaren måste berätta vad han/hon tänker före nåt annat görs. Så här utför man alternativen:

Flytta på sina spelare. Tränaren kastar en tärning och får sedan flytta alla spelare (men kan välja att flytta valfritt antal eller t.o.m. ingen) exakt det antal rutor som tärningen visar i rak ortogonal (lodrät/vågrät) eller diagonal riktning. Spelarna måste dock kunna gå hela distansen, utan att stöta på eller gå över någon annan spelare. Detta betyder man oftast vill kasta rätt så låga tal på tärningen för att det blir ganska svårt att kunna röra på någon spelare ifall man kastar t.ex. en sexa.
Ifall spelaren som rör sig har bollen så får denne spelare springa med bollen hela vägen, eller lämna det på vägen i någon ruta. En annan spelare kan då plocka upp bollen ifall hans rörelse går genom den rutan.
En spelare som avslutar sin rörelse med bollen måste lägga bollen från sig i samma ruta. Denne spelare får inte fortsätta dribbla med bollen nästa tur. Detta för att undgå från att en spelare skulle dribbla genom hela spelplan varje gång.

Sparka bollen. Tränaren väljer ifall en eller två tärningar kastas. Ifall tränaren har meddelat att han/hon tänker sparka bollen så får bollen inte skjutas i mål. Tärningen/-arna visar hur många steg bollen rör sig. Bollen rör sig precis som spelarna, men med ett undantag: de får en gång under sin färd ändra riktning 45 grader (dvs. från ortogonal till diagonal eller vice versa). Rör bollen en spelare under sin färd så stannar bollen vid den spelaren. Ifall det är en egen spelare så är det en passning, ifall det går åt motståndaren så ger man bort bollen.
Ifall bollen når/passas åt en medspelare så att den kommer fram till mottagaren med samma antal som tärningen/-arna visar så får den spelaren i sin tur sparka bollen vidare ifall man vill. Då kastas tärningen/-arna pånytt. På så sätt kan den anfallande tränaren få igång ett ordentligt passningsspel.
Ifall bollen inte når fram någonstans så blir den på den sista ruta den når och kommer att bli upplockad senare av någon spelare i förbifarten.

Skjuta mot mål. Detta fungerar som en vanlig spark men tränaren måste meddela i förväg att skottet går mot mål och är inte en passning. I princip har man ett alternativ av att kasta endast en tärning, men det stör inte nåt ifall man kastar för höga tal, så det lönar sig alltid att kasta med två tärningar. Når bollen målet så är den inne - så lätt är det.
Råkar tärningskastet inte räcka till så måste bollen ändå röras så långt mot mål som det går och får inte ändras om till en passning.
I.o.m. att en spelplanshalva är endast 9 rutor lång och det maximala man kan kasta på två tärningar är 12 så kan det ju verka som om det vore hur lätt som helst att göra mål, men det är det faktiskt inte. Det står en hel del försvarare samt egna spelare ivägen, för att inte tala om målvakten, förrän man har bollen i mål.

Tränarna gör hela tiden en sak varje tur; flyttar spelare, sparkar bollen eller skjuter mot mål. Blir det mål så blir det grunduppställning igen. Men hur fungerar försvarande i praktiken?
Jo, det finns två saker försvaret försöker göra. Första är naturligtvis att placera spelare i vägen för anfallarna så att de inte kan skjuta och det andra är att de försöker ta bort bollen från den spelare som har den. För att ta bort bollen så måste en spelare kunna röra sig till den samma rutan med exakt steg på tärningen. Då tar denne spelare bollen av den anfallande spelaren och rollerna byts.

Det som ännu kommer till i grundreglerna är den offside-regeln vilken är samma som i riktig fotboll. Dessutom så får ingen annan än målvakten vara inom målvaktszonen och endast tre spelare av bägge lagen får vara inom straffområdet på samma gång.
Timglasen kan man börja använda när man spelat ett par varv genom. Spelet kommer alltså med två 30-sekunders timglas (ett åt vardera tränare) som tränarna får sätta igång på den andra tränarens tur för att stressa denne. Den andra tränaren har då 30-sekunder på sig att göra sitt drag. Det är dock väldigt viktigt att bägge tränarna kan reglerna flytande och så rekommenderar jag att man använder de avancerade reglerna när man tar timglasen i bruk.

(De avancerade reglerna recenseras lite senare i ett annat inlägg.)

Nåja, hur klarar sig då Soccero i kategorin med StreetSoccer och Subbuteo?
Till först, efter att ha läst reglerna, så tänkte jag att detta var StreetSoccer, men på större spelplan. När man väl hade spelat ett par omgångar (matcher) så märktes det att detta är nåt helt annat. Spelet handlar mest om att positionera sina spelare rätt och kunna använda dem vid rätt tillfällen. Om du får bollen till en spelare som inte har en enda motståndare i direkt ortogonal eller diagonal linje så kan inte motståndaren ta bollen av dig, före han har ompositionerat sina backar. Har du dessutom många spelare inom passningsdistans, men på olika distanser, så kan du hålla på med ett ordentligt passningspel efterssom du får fortsätta passa hela tiden, så länge passningarna går fram med exakt tärningskast.
Det viktigaste, vad jag nu märkt, är försvaret. Man måste se till att alla motståndarens spelare hela tiden är bevakade, dvs. att man har en spelare som hela tiden når dem - helst skall man såklart ha fler. I min första match så gjorde jag misstaget av att ha alla mina backar i ett rutfält för sig och det betydde att de alla var låsta både ortogonalt och diagonalt. Motståndarlaget behövde endast tre turer på sig att göra mål.

Men trots att det egentligen blir så här abstrakt och matematiskt så finns det en väldigt stark känsla av fotboll i det här spelet. Man känner spänningen och det är mycket tack till tärningarna som sätter lite tur in i ett så här pass tungt abstrakt spel. Sen om man ännu kastar in de avancerade reglerna och timglasen så börjar nerverna spänna riktigt ordentligt. På samma sätt som StreetSoccer så är det kombinationen av tur med tärningarna och ett smart strategiskt abstrakt spel i bakgrunden som gör detta till ett väldigt bra spel.

Är Soccero en kopia av StreetSoccer? Absolut inte, under inga omständigheter.
Är det någon idé att äga båda dera? Ifall man tycker mycket om fotboll så kan man bra äga båda, men annars skulle jag endast ha endera.
Är Soccero lika bra som StreetSoccer? Nej. Men det är inte långt ifrån. StreetSoccer vinner på en liten punkt - det är simplare och snabbare.

Soccero är roligt - spelet har fångat känslan av fotboll och skulle det inte vara för de där fördärvliga målen så skulle jag säga att det är en av de snyggaste sportspelen jag sett i mitt liv. Nu vinner Subbuteo på den punkten. 25 € är ett pris som känns som ett erbjudande när man tänker på kvaliteten på spelet. Detta är en solid, huggen i sten, ristad i guld, 9:a på betygsskalan. Varför har inget större förlag snappat upp på det här?

Nu i efterskott så hittade jag även grundreglerna på nätet. De kan laddas ner här.