lördag 25 oktober 2008

Att samla i samlingen - Collectible Miniature Games

En kategori inom brädspelandet är CMG:n (Collectible Miniature Games). De mest kända spelet för allmänheten inom denna kategori är högst antagligen "monsterspelen" som Warhammer, Warhammer 40K och Lord of the Rings CMG och de två förstnämnda är väl högst antagligen de som är gudfädrarna för allt som följt efter. Några år sedan gick CMG:na igenom en slags renessans och marknaden började fyllas av samlingsbara miniatyrspel i alla dess olika slag.

Själv så började allt då jag, min ex-flickvän och min bror var på fantasy- och brädspelsmässan RoPeCon för x antal år sedan - då mest för att lyssna på ett föredrag av den produktiva och trevliga brädspelsdesignern Bruno Faidutti. Vi hade t.o.m. lyckan att få träffa honom så där på nära håll då han en stund stod brevid och följde med när vi spelade en omgång av Geschenkt. Tyvärr skulle hans föredrag börja strax därpå så vi hann inte få honom meddragen för en omgång, men jag kan i.a.f. säga att jag "växlat några ord med Bruno Faidutti" vilket mina barnbarn säkert kommer att få höra om och om igen utan att förstå ett dyft av vad jag menar. I vilket fall som helst så fanns de två större inhemska brädspelsbutikerna på plats; Lautapelit.fi och Fantasiapelit, och så råkade jag se en starter-låda för Axis & Allies Miniatures i Fantasiapelits hyllor. Så jag plockade upp ett exemplar.

Efter att ha blivit rätt så missnöjd med A&A Miniatures (mer om varför senare) så provade jag på samma förlags (Wizards of the Coast) andra CMG som de hade då; Dungeons & Dragons Miniatures. Tyvärr har jag, av någon oförklarlig orsak, inte ännu lyckats komma åt att spela D&DM, men jag har läst genom reglerna och det verkar helt okej.
Medan jag, och faktiskt även broder Mosse (han börjar ju låta som en munk snart), sökte efter en CMG som skulle lyckas skrapa det där kliande ställe som kategorin lämnat efter sig, så publicerade samma förlag (WotC) den CMG:n som kanske har blivit mest populär av alla de som kom under "kategorins renessans"; Dreamblade. Jag har skrivit en recension om spelet som kan läsas här, så jag skall inte gå destu mer in i detaljer. Vi köpte båda varsin starter-låda och började spela och det visade sig att Dreamblade var ganska långt det vi sökte efter. Vi båda köpte några boosters (små lådor med mera miniatyrer, men som inte kan användas utan grundspelet) och så var vi nöjda. Även några av mina vänner blev så övertygade av spelet att de också skaffade lite gubbar åt sig.

Det finns två stora problem med CMG:n enligt mig (och många andra enligt BoardGameGeek), nämligen:

1) Man måste samla så otroligt mycket miniatyrer innan spelet når den nivå av "spelbarhet" som är utlovad. Starter-lådorna är oftast urlöjliga då man endast får en bråkdel av de miniatyrer som man egentligen behöver för att kunna spela spelet ordentligt. Allt detta trots att det, allt som oftast, står på lådorna att de innehåller allt man behöver för att kunna spela ett två spelars-spel.

2) De flesta CMG:n säljs i starters och boosters, dvs. en större låda som innehåller "allt som du behöver för att spela" och mindre lådor med mer miniatyrer för att utöka ens sortiment. Utöver det problemet som jag redan tog upp på punkt ett så är det inget fel på detta system. Problemet kommer i att de flesta CMG-spel lägger i miniatyrerna i lådorna på måfå, samtidigt som massor spel är indelade i olika factions (grupper) och man måste ha tillräckligt av två olika factions för att kunna spela mot varann.

Axis & Allies Miniatures är praktexemplet på hur man förstör ett spel genom att trampa på båda dessa minor. Starter-lådan innehöll endast en handfull miniatyrer. När man försökte spela så var det som att göra en skådespelad simulation av slaget vid Gettysburg med endast fem skådespelare - alldeles för lite miniatyrer alltså. När man sedan surffade omkring på BGG så var det många som sade att man måste nog köpa åtminstone fyra-fem starter-lådor och ännu lite booster-lådor för att kunna spela spelet ordentligt. Dessutom var ju miniatyrerna lagda i lådorna på måfå, vilket betyder att jag fick massvis med stora, starka tyska pansarvagnar och några maskingevärsenheter, medan det endast fanns en brittisk tank och några allierade infanterister...
Wizards of the Coast-förlaget har dock börjat visa att de emellanåt kan vara lite mera kundvänliga och har meddelat att de i framtiden skall sälja Dungeons & Dragons Miniatures i lådor där man vet och t.o.m. ser vad som kommer med.

Dreamblade hade inte alls detta problem. Visst är det sant att dess starter-låda innehåller färre miniatyrer än vad som är maximum-gräsen för två spelare tillsammans i en omgång, men det fanns ändå tillräckligt för att man skulle få ett intressant spel av det. Även här är miniatyrerna dock satta på måfå i lådorna och det finns olika factions, men en spelare kan ha miniatyrer från olika factions i samma grupp - det är t.o.m. vettigt att ha det. Jag skulle nog ha varit mer nöjd med Dreamblade ifall man skulle ha fått ha någon kontroll över vilka miniatyrer man köpte, men det var som sagt inget större problem. Jag har nu bestämt mig, då jag har mer miniatyrer än vad två spelare maximalt kan spela med på samma gång att jag inte skall skaffa mer av dem. Vilket kanske är ett bra val då Wizards of the Coast har bestämt sig för att sluta producera spelet.
En tid tillbaka så köpte jag även en starter-låda av Fantasy Flight Games nya CMG; Mutant Chronicles, men det har jag inte ännu hunnit prova mig på.

Orsaken varför jag nu tar upp allt detta är att efter våra Space Hulk-sessioner under Eftersvett Oktoberfest så började det nu igen klia i fingrarna efter en god CMG, men nu en lite annorlunda än de som jag skaffat hittills. De gamla klassiska CMG:na, så som Warhammer, fungerar med linjaler och schabloner, dvs. att det inte finns rut- eller hexagonkartor att spela på. Alla de nya CMG:na, så som Dreamblade och Axis & Allies Miniatures, fungerar dock på denna princip - de är mera som samlingsbara brädspel. Jag har dock alltid varit intresserad av Warhammer och liknande spel, men har inte velat lägga ut stora pengar på att samla tillräckligt med gubbar. Så jag började söka efter nåt liknande, men ändå annorlunda. Och den som söker han finner... Mechwarrior.

Mechwarrior baserat sig på den populära serien av datorspel med samma namn. Trots att spelet första gången publicerades redan 2002 så har det gått förbi ganska tyst här i Finland - dock finns det i Fantasiapelits utbud. Mechwarrior skall (talar nu med antaganden, eftersom jag inte spelat det ... eller ens äger det ännu) vara i stil med de flesta andra av dessa nyare CMG:n men med några ändringar som gör att just jag är intresserad av det:

- För det första så är detta Sci-Fi-tema och som vi har redan så mycket spel med fantasytema att detta skulle vara en omväxling. Samma gäller andra världskriget som tema.

- Det använder sig av linjaler och schabloner för rörelse och annat, istället för rutor och hexer. Systemet med linjaler etc. har alltid fascinerat mig, men jag har aldrig stött på andra spel än Warhammer-serien som använder sig av det. Om man då inte räknar med Wings of War som är någonstans åt det hållet.

- Enligt många som spelat Mechwarrior så räcker det riktigt ypperligt med Age of Destruction-starterpaketet om man inte vill samla. Detta passar mig utmärkt. Då kan jag köpa någon booster till om jag verkligen fastnar för det, men kan låta bli och ändå ha ett fullt fungerande spel.

- Spelet är för 2-10, något som är väldigt sällsynt när det handlar om denna sortens spel, de brukar nämligen oftast vara för endast två.

Nu kliar det så mycket i fingertopparna att jag har svårt att hålla mig från att beställa Mechwarrior, men dumma jag har ju lämnat nätbankskortet hemma så jag får väl vänta i.a.f. tills jag kommer hem och sen måste man ju se vad sambon säger.

Den stora frågan för mig är varför alla denna sortens spel måste vara just CMG, då med tyngdpunkten på C.et. Jag har inte hittat hemskt många spel i samma stil som inte vore samlingbara. Grejen är den att oftast går "samlingsbar" hand i hand med "måste samlas" och det är inte alltid som man vill göra det, speciellt som man samlar på brädspel så där överlag. Det blir lite väl mycket.
Båda Warhammer och Warhammer 40K hade/har nybörjarpaket; Battle for Skull Pass respektive Battle for Macragge. BfSP skippade jag ganska snabbt från min mentala önskelista, men BfM fastnade kvar. Nu när det började klia i fingrarna så kollade jag upp spelet igen, men nu är det slutsålt och Games Workshop (förlaget) har gett ut en ny nybörjarlåda för Warhammer 40K som heter Assault on Black Reach. Problemet med AoBR är att den inte alls är lika intressant och dessutom en hel del dyrare än den tidigare BfM. Och som jag nämnde så har jag varken pengarna eller tiden att börja samla på Warhammer 40K-miniatyrer så där annars bara... så därför är Mechwarrior och intresserar.

Men tillbaka till frågan. Varför kunde inte, för att ta ett exempel, Wizards of the Coast ha tagit Dungeons & Dragons Miniatures och gett ut det som ett enskilt spel med kanske 40-50 miniatyrer och ett snyggt bräde och sedan tagit 50-60€ för det, istället för att göra massor starter- och booster-lådor för 10-30€ styck? Speciellt som det börjar vara ganska tydligt på BoardGameGeek att massor spelare börjar tröttna och bli irriterade på alla dessa samlingsbara spel. Kunde inte WizKids (förlaget) ta en stor hop Mechwarrior miniatyrer och lite annat smått och gott och lägga allt i en stor låda och sälja den för 50-60€? Detta trots att det går bra att spela med endast AoD-starterlådan. Jag tror många konsumenter skulle vara mer nöjda med servicen och kanske spelen kanske t.o.m. skulle få en hel del kunder som de inte har nu.

I väntan på Non-Collectible MG-spel...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentarer, idéer, feedback, kritik. Vad som helst.