Van Helsing vs. Dracula: en kamp om minnet

Dracula (2003)
design: Michael Rieneck
förlag: Kosmos, Rio Grande Games
spelarantal: 2
speltid: ~30 minuter
prisklass: 20-30€ (22€ hos Lautapelit.fi 29.11.2008)

Det var egentligen ett misstag att jag köpte Michael Rienecks spel Dracula. Det var en gång jag var och köpa en stor hög spel spel från Lautapelit.fi som jag misstog det för ett annat spel. Jag hade nog en lista på de spel jag skulle inhandla, men på något sätt blev Reiner Knizias Vampire till Rienecks Dracula, när mitt minne fick en total breakdown. Kanske det var riktigt bra att det, under dessa omständigheter, blev Dracula då detta spel övar minnet. Dessutom förstod jag efteråt att Knizias Vampire inte är så bra, men har aldrig spelat det så kan inte ta ställning.

I alla fall - tillbaks till Dracula. Det var alltså ett lyckat misstag. Lite misstankar hade jag i början efterssom memoryspel är något jag avskyr, men Rieneck bevisade snabbt åt mig att om man gör ett ordentligt spel som bara använder memory som en mekanik så att det faktiskt blir bra. Regelboken måste man lite varna om; det tog ett par omläsningar av mig och min bror Mosse förrän vi fick grepp om spelet, vilket är lite underligt när spelet är så simpelt.

Ena spelaren är Van Helsing och den andre Dracula. Meningen är att Van Helsing skall hitta Draculas fem kistor medan Dracula skall hitta fem jungfrun som Van Helsing försöker skydda. Spelplanen är vackert illustrerad och föreställer tolv kvarter i London. Varje kvarter är som en "ruta" och där finns ett upp-och-ner vänt kort som antingen tillhör Van Helsing eller Dracula. Bland dessa kort finns då (hos Van Helsing) de fem jungfruarna samt ett antal vampyrjägare av olika styrka och ett crucifix. Bland Draculas kort finns de fem kistorna, ett antal vampyrer och en amulett. De korten som inte är på brädet håller spelarna i handen.

Spelarna flyttar omkring sina pjäser och försöker hitta de fem korten de är ute efter. Tittar man på ett eget kort får man byta ut det mot ett från handen eller låta det gamla vara. Tittar man på ett kort av fienden så måste man göra nåt. Är det en kista/jungfru tar man det som ett vinstpoäng, är det en vampyr/vampyrjägare måste man bekämpa den eller om det är amuletten/crucifixet så tar man skada omedelbart.

Spelarna rör sig med hjälp av handlingskort som vardera spelare har tio stycken av (högst fem på handen på en gång dock). Korten berättar hur många steg man får ta, hur mycket styrkepoäng man har den turen (i fall man blir i en strid) och möjligtvis en specialkraft. Det intressanta med korten är att man spelar dem efter att man gjort sitt drag. Detta betyder att man måste ha koll på att man har ett kort som tillåter en att göra vissa saker före man faktiskt gör det.

Detta är i princip spelet (några extra regler som jag glömt/inte tar upp finns men detta är grunden), alltså mycket enkelt och simpelt där man får öva upp minnesförmågan och så finns det en del taktiker som man kan dra nytta av; bland annat så finns det gott med utrymme för bluffande.
Ett mycket snabbt och konkret spel, men som är mycket roligt att spela. Det finns egentligen inget illa jag kan säga om Dracula och för mig är spelet rätt så annorlunda. Rieneck använder memory-mekaniken på ett mycket bra sätt och tack vare att det "bara" finns tolv kort på spelplanet hela tiden (visserligen byts de om hela tiden) så blir det inte lika svårt för oss med dåligt minne som en t.ex. 36 korts memoryrond. Spelet är snyggt och temat passar väl, fastän det kan kallas för påklistrat.

Efterssom spelet är förmånligt, samma som alla andra spel i Kosmos två-spelars spel linjen, så finns det ingen orsak varför jag inte skulle rekommendera detta åt någon. Det kan hända att det blir tråkigt i längden, men så långt har i.a.f. inte jag kommit än.