Du vet att du är en spelnörd när...

På BGG finns en sak som kallas Geeklists, som är, jaa, listor gjorda av användarna, om allt mellan himmel och jord ungefär. Jag har en absolut favorit, You know you're a Game Geek when.... . Jag vet inte om jag någonsin har orkat läsa hela listan till slut, men den första sidan är nog den roligaste. Jag skrattar varje gång jag läser den, och värst av allt, där finns så många punkter som ju är helt sant. Så nu ska jag plocka ut några av punkterna och berätta hur det ligger till. Såhär är det att vara en spelnörd.

You read game rules for fun.
Jep. Jag läser spelregler utan att ha för avsikt att spela spelet snart. För det mesta är det regler till spel som vi har men jag inte har spelat. Att läsa reglerna är ett bra sätt att bilda sig en uppfattning om vad spelet är för nåt. Ibland läser jag regler till spel jag har spelat, som repetition. Och ibland till spel som vi inte ens har. Bara för att läsa dom. Helt enkelt, jag läser ibland spelregler sådär som andra sitter och bläddrar i en tidning, ungefär. Böcker och spelregler vill jag ändå inte jämföra.

You have above-average knowledge of German.
Jag kan tyska, ja. Visserligen läste jag tyska i fem år i skolan, men det är nog tack vare alla tyska spelregler och grejs som jag har lyckats uppehålla den kunskapen efter skolan, åtminstone på en mer eller mindre passiv nivå. Dock har ju ordförrådet ändrats en del sen skoltiderna. Spelvokabulär lärs inte riktigt ut i skolorna.

You have considered giving your kids names like Reiner, Teuber, or Aldie.
Nä. Inte för att vi har barn ännu, men dom ska knappast heta sådär. Men en katt sku jag högst antagligen döpa till Meeple eller nåt sånt.

You know the geography of Germany and other parts of Europe at least as well as your own country.
Tack vare vissa spelplaner så har jag nog lärt mig i vilken ända av världen vissa ställen finns. Men när det gäller brädspel så får man ju räkna med att kartorna inte stämmer på millimetern, och dessutom är många kartor inte riktigt up-to-date. Vadå Istanbul, heter det inte Konstantinopel mera?

When traveling alone, you take games along "just in case."
Jag reser inte så mycket ensam, men en modifierad version av det där påståendet stämmer nog på mig och Jens. Far vi nånstans så tar vi ofta med nåt spel, för säkerhet skull. Och dom gånger vi inte gör det så får vi höra att det är vår uppgift att se till att det finns ett spel till hands.

You have more games than you can play.
Hur kan nån påstå nåt sånt? Jag har bara en tredjedel av vår samling ospelad... (En tredjedel av vår samling är över hundra spel.)

You'll do anything to find an opponent.
Vi försöker aktivt hjärntvätta alla vi känner. Dock har jag inte ännu gått så långt att jag spelar mot våra mjukisar (men nog mot mig själv).

You spend half of your disposable income on Ziplock baggies.
Ungefär. Det är katastrof ifall det inte finns Minigrip-påsar och gummiband i lådan. Och helst ska det finnas mycket av dem. Inte kan man ju har kort och bitar att åka omkring löst i lådorna, heller.

You have a trunkload of games so that your wife won't find them and ask the prices.
Detta gäller inte mera, men när vi bodde hos svärmor före vi fick en lägenhet så fick vi nog försöka smuggla in spel och packa upp dem väldigt diskret, för att sedan kunna påstå att "det där har vi haft redan länge".

Sen finns det en hel del punkter om att man tänker på spel när man hör eller ser vissa saker. Vadå, talar du om stället Puerto Rico? Titta, får, got wood for sheep?

Men sådär annars är vi ju helt normala? Eller hur?