Van Helsing vs. Dracula: en kamp om minnet

Dracula (2003)
design: Michael Rieneck
förlag: Kosmos, Rio Grande Games
spelarantal: 2
speltid: ~30 minuter
prisklass: 20-30€ (22€ hos Lautapelit.fi 29.11.2008)

Det var egentligen ett misstag att jag köpte Michael Rienecks spel Dracula. Det var en gång jag var och köpa en stor hög spel spel från Lautapelit.fi som jag misstog det för ett annat spel. Jag hade nog en lista på de spel jag skulle inhandla, men på något sätt blev Reiner Knizias Vampire till Rienecks Dracula, när mitt minne fick en total breakdown. Kanske det var riktigt bra att det, under dessa omständigheter, blev Dracula då detta spel övar minnet. Dessutom förstod jag efteråt att Knizias Vampire inte är så bra, men har aldrig spelat det så kan inte ta ställning.

I alla fall - tillbaks till Dracula. Det var alltså ett lyckat misstag. Lite misstankar hade jag i början efterssom memoryspel är något jag avskyr, men Rieneck bevisade snabbt åt mig att om man gör ett ordentligt spel som bara använder memory som en mekanik så att det faktiskt blir bra. Regelboken måste man lite varna om; det tog ett par omläsningar av mig och min bror Mosse förrän vi fick grepp om spelet, vilket är lite underligt när spelet är så simpelt.

Ena spelaren är Van Helsing och den andre Dracula. Meningen är att Van Helsing skall hitta Draculas fem kistor medan Dracula skall hitta fem jungfrun som Van Helsing försöker skydda. Spelplanen är vackert illustrerad och föreställer tolv kvarter i London. Varje kvarter är som en "ruta" och där finns ett upp-och-ner vänt kort som antingen tillhör Van Helsing eller Dracula. Bland dessa kort finns då (hos Van Helsing) de fem jungfruarna samt ett antal vampyrjägare av olika styrka och ett crucifix. Bland Draculas kort finns de fem kistorna, ett antal vampyrer och en amulett. De korten som inte är på brädet håller spelarna i handen.

Spelarna flyttar omkring sina pjäser och försöker hitta de fem korten de är ute efter. Tittar man på ett eget kort får man byta ut det mot ett från handen eller låta det gamla vara. Tittar man på ett kort av fienden så måste man göra nåt. Är det en kista/jungfru tar man det som ett vinstpoäng, är det en vampyr/vampyrjägare måste man bekämpa den eller om det är amuletten/crucifixet så tar man skada omedelbart.

Spelarna rör sig med hjälp av handlingskort som vardera spelare har tio stycken av (högst fem på handen på en gång dock). Korten berättar hur många steg man får ta, hur mycket styrkepoäng man har den turen (i fall man blir i en strid) och möjligtvis en specialkraft. Det intressanta med korten är att man spelar dem efter att man gjort sitt drag. Detta betyder att man måste ha koll på att man har ett kort som tillåter en att göra vissa saker före man faktiskt gör det.

Detta är i princip spelet (några extra regler som jag glömt/inte tar upp finns men detta är grunden), alltså mycket enkelt och simpelt där man får öva upp minnesförmågan och så finns det en del taktiker som man kan dra nytta av; bland annat så finns det gott med utrymme för bluffande.
Ett mycket snabbt och konkret spel, men som är mycket roligt att spela. Det finns egentligen inget illa jag kan säga om Dracula och för mig är spelet rätt så annorlunda. Rieneck använder memory-mekaniken på ett mycket bra sätt och tack vare att det "bara" finns tolv kort på spelplanet hela tiden (visserligen byts de om hela tiden) så blir det inte lika svårt för oss med dåligt minne som en t.ex. 36 korts memoryrond. Spelet är snyggt och temat passar väl, fastän det kan kallas för påklistrat.

Efterssom spelet är förmånligt, samma som alla andra spel i Kosmos två-spelars spel linjen, så finns det ingen orsak varför jag inte skulle rekommendera detta åt någon. Det kan hända att det blir tråkigt i längden, men så långt har i.a.f. inte jag kommit än.

Soccero (avancerade regler)

detta är en fortsättning på recensionen om Soccero.

Som nämnt i det tidigare inlägget så får man ladda ner de avancerade reglerna till Soccero från förlagets hemsida. Efter några matcher så börjar det faktiskt kännas som om man vill ha lite mer kött på benen och då kommer dessa till hjälp. Dock så anser jag själv att bägge spelare skall kunna grundreglerna flytande (inte värst svårt) före man går in för detta, speciellt p.g.a. frisparksreglerna. Dessutom så måste man nästan spela med timglasen för att det skall vara någon idé.

Först en liten sidnotering; om det känns som om spelet kan fastna i ett evigt passningsspel hos ena laget, så blir detta lätt åtgärdat med timglasen - laget kan endast hålla på passa i den halv minut det tar för sanden att rinna genom glaset, så man kan inte hålla på som en evighetsmaskin. Timglasen tar också bort problemet med att det ledande laget kan spela tid med att lägga ner allt för mycket "onödig tankeverksamhet" i andra halvlek. Dock så brukar väl brädspelare vara såna 'gentlemen' att man inte gör sånt mot varann.

Det första och viktigaste som kommer med de avancerade reglerna är att målvakten får försöka rädda bollen. Efterssom målet är tre rutor bred och bollen får kurva 45 grader så är det annars ganska lätt att få den förbi målvakten ifall man får skottchans (så länge tärningarna räcker till). Nu blir det ändring på det; om bollen rör sig genom en av de målvaktens närliggande rutor (rutan på dennes vänsta och högra sida) så får han försöka rädda den. Det gör han genom att kasta en sex-sidig tärning. Resultatet av tärningskastet använder man i följade tabell:

1 - 3: Bollen seglar förbi målvakten och in i mål.
4 - 5: Målvakten räddar men kan inte hålla bollen och det blir en hörnspark.
6: Målvakten räddar

Visst betyder detta att räddningarna är en ren slump, men den som påstår att fotboll inte innehåller någon tur överhuvudtaget har troligen inte sett en enda hel match i sitt liv. I spelet betyder detta mer spänning. När motståndaren släpper loss ett vrålskott mot mål i sista minuterna och det är jämnt, så är den där sex-sidiga tärningen det enda som står mellan jämnt spel och förnedrande förlust - då ber man först en lång bön till fröken Fortuna och rullar sedan tärningen länge och väl i handen. Man försöker känna efter var den där sexan är på tärningen medan den dalar i den kupade handen. Man fäller tärningen till bordet och stänger ögonen - föreställer sig den där sexan i huvudet. Sedan öppnar man ögonen och jublar, eller så faller man platt ner tillbaka i stolen och suckar djupt.

Annat som kommer med; målvakten får ta bollen i handen ifall den kommer innanför målområdet och sedan sparka ut bollen. Sedan kommer hörnsparkar, inkast, frisparkar och straffsparkar. Före dessa specialsituationer får bägge tränare flytta fritt på sina spelare. Bägge tränare plockar bort de spelare han ämnar flytta och sedan läggs de ut, regelrätt, på spelplanet, börjandes från det anfallande laget. Bägge tränare har 30 sekunder på sig.

Alla av dessa fungerar i praktiken sedan också på samma sätt. Man kaster en till två tärningar (dock alltid endast en vid inkast) och använder denna som att sparka bollen eller skjuta mot mål. Dock finns det vissa situationer då man inte får göra direkt mål - inkast och indirekt frispark.
Försvarsmuren vid en direkt frispark får, som reglerna tidigare nämnt, inte vara mer än fyra rutor bred, efterssom det aldrig får finnas mer än fyra spelare av samma lag i en ortogonal linje, samt så måste det finnas minst en ruta mellan försvarande spelare och bollen.

Hur uppkommer dessa specialsituationer då? Jo, hörnsparkar kan som sagt komma från målvaktens räddningar, men de kan även uppkomma, tillsammans med inkast, då det anfallande laget gör en taktiskt utspark, d.v.s. en anfallande spelare sparkar bollen över sido- eller baklinjen via en försvarare. Det får man göra då både försvararen och bollinnehavaren är vid linjen och anfallaren sparkar bollen minst ett steg mera än vad distansen är till försvararen. Fräckt, men så är fotboll också ibland.

Fri- och straffsparkar händer när det andra laget gör ett fel. Offsideregeln är redan med i grundreglerna, men nu kommer det med lite extraregler för fel. Den generella grundprincipen är att ifall det ena laget bryter mot reglerna; flyttar en spelare fel, sparkar bollen fel, dribblar för länge med samma spelare etc. så blir det en frispark åt det andra laget.
Nu kan man ju fråga sig vem skulle nu vara så oförsiktig att den t.ex. flyttade en spelare fel? Som ett exempel kan vi ta att en tränare börjar flytta en spelare som måste gå fyra steg, men märker sedan att han endast kan gå tre rutor i den riktningen för denne springer in i en annan spelare.
Jo, som jag nämnde i början så är det nästan ett krav att använda timglasen med de avancerade reglerna och är här ligger största orsaken - när man är pressad på tid, speciellt om man har bråttom i.o.m. att halvleken kan börja ta slut eller så kanske man ligger under, så är den där halvminuten väldigt hektiskt och stressig och det är då dessa små misstag händer.

Det sista som läggs till med dessa avancerade regler är luftspel, betydande att man spelar med bollen i luften - puckande. När en spelare sparkar bollen (inte skjuter mot mål) och denne kastar två tärningar som blir en dubbel (två ettor, två tvåor etc.) så får spelaren sparka en hög boll - skjuta över andra spelare. Bollen rör sig den totala summan av tärningarna. Kommer denna boll jämnt till en annan spelare från samma lag (dvs. en passning som man får fortsätta på) så räknas det som om bollen är i luften och puckas vidare. Då kan den spelare som just fått bollen kasta en tärning, men ändå hålla bollen i luften i sin passning. Man kan även pucka bollen i mål - men målvakten får alltid sin räddningchans.

Sådärja - där var en kort genomgång av avancerade reglerna och då alltså det sista om detta spel. Så hur fungerar de där avancerade reglerna i praktiken? Som sagt så är timglasen ett måste för att dessa regler skulle kunna bli implementerade, men själv anser jag att timglasen är, så gott som, ett måste i grundspelet också (efter några matcher utan för att lära sig spelet). Målvaktens räddningschans är definitivt ett stort plus, trots att det lägger lite slump med i målgörandet - men det skadar inget enligt mig. Även "felen", alltså sättet hur det blir frisparkar, är bra. Det kan låta som det inte fungerar - jag trodde inte själv på dem efter att ha läst genom regelboken - men de är faktiskt väldigt bra. Det händer sällan, men speciellt just då när det faktiskt kniper och man är extra stressad, så gör man dessa små fel som kan ha ödesdigra konsekvenser.
Luftspelet kan jag inte säga nåt om - det har aldrig förekommit. Det är så väldigt sällsynt att man vågar sparka bollen (inte skjuta) med två tärningar. Inget fel på reglerna säkert dock - de kan vara riktigt bra om den situationen någonsin förekommer.

Soccero

Normalt brukar jag inte fynda nåt i de större matbutikerna/varuhusen här i Finland. Under en tid för ungefär ett år sedan så tog några butikskedjor in lite nyheter och då kunde man hitta fina erbjudanden, men normalt så håller de sig till Monopol/Trivial Pursuit-linjen. Ändå så går jag alltid genom spelhyllan i de flesta butiker, bara för säkerhets skull, ifall man skulle hitta nåt.
För ungefär ett halvt år sedan så dök ett spel upp på hyllorna i de flesta större butiken; Soccero. Ett spel som jag varken hittade i spelbutikerna Lautapelit.fi eller Fantasiapelit. Dessutom hittade jag ingen information om det på nätforumet och allmänna bibeln om brädspel för mig; BoardGameGeek. Spelet intresserade; ett fotbollsspel designat av finländare och med fina komponenter enligt bilderna på lådan. Dessutom med ett rätt så förmånligt pris som 25 €. Men spelet hamnade aldrig i köpkorgen. När man har så mycket spel på sin önskelista som vi har, så vill man veta lite om spelen före man tar dem, så i.o.m. att det inte fanns någon information om spelet så var det lite osäkert. Visst hittade jag deras hemsida, men där fanns hemskt lite information om spelet i sig.

Igår (15.5.2008) bestämde jag mig för att ta mig i kragen (med hjälp av Linda) och köpa spelet i en av traktens Prisma:n. Med EM i fotboll på kommande och en spelsamling som i den kategorin endast innehåller Hasbros våldtäckt av otroliga Subbuteo, så var det nog lite måste. Högst antagligen så kommer EM att väcka så mycket entusiasm att man vill sitta och spela fotboll dagarna i ända.
Det fanns dock ett problem redan från början. Nämligen de två fotbollsbrädspel jag spelat före Soccero; StreetSoccer och Subbuteo. Nu skäms jag lite över att jag inte än recenserat någondera, men det skall jag försöka ändra på så snabbt som möjligt. Bägge spelen hör nämligen till mina absolut favoritspel och speciellt StreetSoccer är ett spel som, med internetspelande på Little Golem medräknat, jag spelat över 500 matcher i. Soccero skulle ha svårt att lysa bland dessa två solar.
Dock så äger jag varken StreetSoccer (har ämnat bygga ett eget) eller ett fungerande Subbuteo värt nåt (liten sidnot: köp under inga omständigheter Hasbro:s Subbuteo som kan hittas i varuhus - det är ett skämt av djävulsk humor) så jag hade ett behov av ett fotbollsspel.

Okej, slutsnackat om förspel. Nu skall vi gå rakt till akten. Hur bra är Soccero?

Lite grundinformation först. Soccero är en finlänsk produkt; designat av Jarmo Kuitunen och Martti Ojalainen och utgivet av deras företag Soccero Ltd. Finland tillsammans med förlaget Peliko. Detta är Kuitunens och Ojalainens andra spel, med deras första spel som Das Dampfhammerharte Fussball-Spiel som publicerades av Kosmos. Spelet är utgivet 2007, normallängden på en match är 2 x 20 minuter (dock är tiden valfri och enligt regelboken så skall officiella matcher spelas som 2 x 45 minuter) och för två spelare.
Med den informationen undan så tar vi och går genom komponenterna:

Spelplanet är ett fyra-bitars pussel, vilket är nåt som brädspelsvärlden har börjat gå över till, istället för vikbara spelplan där det blir små fåror vid vikningarna. I min kopia var "pusselbitarna" tyvärr lite böjda, med det efter nån dag under en hög tyngre böcker så anar jag att de blir platta igen. Spelplanen är ett rutfält med 13 x 18 rutor och har alla de markeringar som ett officiellt fotbollsplan bör. Grafiken är enkel men fungerande, med bl.a. varannan ruta mörk grön och varannan ljusgrön.
Spelarna är stiliga små plastminiatyrer som står på en runt bas med en liten grop i, där bollen kan stå. Spelet innehåller två lag; Finland mot Sverige så klart, med 10 utespelare och 1 målvakt per lag. Bollen är en liten (under en centimeter i diameter) plastboll med en liten tillplattning så att den inte rullar iväg när den står på spelplanen. Bollen är annars fin och den passar spelet, men är i vissa fall aningen för liten, speciellt som brädena är böjda för tillfället. Man har emellanåt svårt att få tag i den och så kan den börja rulla omkring då och då. Två timglas och två normala sex-sidiga tärningar medföljer också.

Det enda minuset (bollen är faktiskt helt ok trots sin minimala storlek) vad som gäller spelkomponentarna är målen. Målen är gjorda av ganska mjukt och tunnt papp och skall vikas ihop när man ställer upp spelet. Pappen är tyvärr av så dålig kvalitet att jag är rädd att den skall brista i fogarna efter bara några spelomgångar. När de sattsat på att ha så fina spelarminiatyrer i plast etc. så skulle det kanske inte varit för mycket begärt att ha lite stiligare mål - eller i.a.f. nåt som håller ihop.

Regelboken (en A4 med text på bägge sidorna) kommer i tre exemplar; en på finska, en på svenska och en på engelska. Trots att spelet är ganska simpelt och detta inte är den värsta regelboken, på nåt sätt, som jag läst, så skulle de kunnat gjort ett lite bättre arbete med den. Vissa punkter fick jag läsa genom på alla tre språk för att vara säker på detaljerna och finesserna. Engelska regelboken verka dock vara den mest klara av dem alla. Med i spelet följer alltså grundreglerna - de avancerade reglerna kan laddas ner gratis från deras hemsida och efter en-två matcher så rekommenderar jag faktiskt att man gör det.

För att skilja på en spelarminiatyr på spelplanen och spelaren som faktiskt är en livslevande människa som styr ena laget så kallar jag den förstnämnda "spelare" och den senare "tränare".

Själv spelet då? Väldigt simpelt. I början så ställer bägge tränarna upp sina spelare så som de bör ställas upp i en fotbollsmatch, med anfallande tränaren som har två spelare i mittcirkeln var av ena har bollen. Matchen börjar med att bollen passas till den andra spelaren i mittcirkeln. Detta är en formalitet, för det tar inte en tur att göra det, och nåt som jag tror jag kommer att skippa i framtiden - endast lägga bollen vid den andra spelaren helt från början.

På sin tur har den anfallande tränaren (det lag som har bollen) tre alternativ: flytta sina spelare, sparka bollen eller skjuta mot mål. Den försvarande tränaren har naturligt bara ett alternativ: flytta på sina spelare. Den anfallande tränaren måste berätta vad han/hon tänker före nåt annat görs. Så här utför man alternativen:

Flytta på sina spelare. Tränaren kastar en tärning och får sedan flytta alla spelare (men kan välja att flytta valfritt antal eller t.o.m. ingen) exakt det antal rutor som tärningen visar i rak ortogonal (lodrät/vågrät) eller diagonal riktning. Spelarna måste dock kunna gå hela distansen, utan att stöta på eller gå över någon annan spelare. Detta betyder man oftast vill kasta rätt så låga tal på tärningen för att det blir ganska svårt att kunna röra på någon spelare ifall man kastar t.ex. en sexa.
Ifall spelaren som rör sig har bollen så får denne spelare springa med bollen hela vägen, eller lämna det på vägen i någon ruta. En annan spelare kan då plocka upp bollen ifall hans rörelse går genom den rutan.
En spelare som avslutar sin rörelse med bollen måste lägga bollen från sig i samma ruta. Denne spelare får inte fortsätta dribbla med bollen nästa tur. Detta för att undgå från att en spelare skulle dribbla genom hela spelplan varje gång.

Sparka bollen. Tränaren väljer ifall en eller två tärningar kastas. Ifall tränaren har meddelat att han/hon tänker sparka bollen så får bollen inte skjutas i mål. Tärningen/-arna visar hur många steg bollen rör sig. Bollen rör sig precis som spelarna, men med ett undantag: de får en gång under sin färd ändra riktning 45 grader (dvs. från ortogonal till diagonal eller vice versa). Rör bollen en spelare under sin färd så stannar bollen vid den spelaren. Ifall det är en egen spelare så är det en passning, ifall det går åt motståndaren så ger man bort bollen.
Ifall bollen når/passas åt en medspelare så att den kommer fram till mottagaren med samma antal som tärningen/-arna visar så får den spelaren i sin tur sparka bollen vidare ifall man vill. Då kastas tärningen/-arna pånytt. På så sätt kan den anfallande tränaren få igång ett ordentligt passningsspel.
Ifall bollen inte når fram någonstans så blir den på den sista ruta den når och kommer att bli upplockad senare av någon spelare i förbifarten.

Skjuta mot mål. Detta fungerar som en vanlig spark men tränaren måste meddela i förväg att skottet går mot mål och är inte en passning. I princip har man ett alternativ av att kasta endast en tärning, men det stör inte nåt ifall man kastar för höga tal, så det lönar sig alltid att kasta med två tärningar. Når bollen målet så är den inne - så lätt är det.
Råkar tärningskastet inte räcka till så måste bollen ändå röras så långt mot mål som det går och får inte ändras om till en passning.
I.o.m. att en spelplanshalva är endast 9 rutor lång och det maximala man kan kasta på två tärningar är 12 så kan det ju verka som om det vore hur lätt som helst att göra mål, men det är det faktiskt inte. Det står en hel del försvarare samt egna spelare ivägen, för att inte tala om målvakten, förrän man har bollen i mål.

Tränarna gör hela tiden en sak varje tur; flyttar spelare, sparkar bollen eller skjuter mot mål. Blir det mål så blir det grunduppställning igen. Men hur fungerar försvarande i praktiken?
Jo, det finns två saker försvaret försöker göra. Första är naturligtvis att placera spelare i vägen för anfallarna så att de inte kan skjuta och det andra är att de försöker ta bort bollen från den spelare som har den. För att ta bort bollen så måste en spelare kunna röra sig till den samma rutan med exakt steg på tärningen. Då tar denne spelare bollen av den anfallande spelaren och rollerna byts.

Det som ännu kommer till i grundreglerna är den offside-regeln vilken är samma som i riktig fotboll. Dessutom så får ingen annan än målvakten vara inom målvaktszonen och endast tre spelare av bägge lagen får vara inom straffområdet på samma gång.
Timglasen kan man börja använda när man spelat ett par varv genom. Spelet kommer alltså med två 30-sekunders timglas (ett åt vardera tränare) som tränarna får sätta igång på den andra tränarens tur för att stressa denne. Den andra tränaren har då 30-sekunder på sig att göra sitt drag. Det är dock väldigt viktigt att bägge tränarna kan reglerna flytande och så rekommenderar jag att man använder de avancerade reglerna när man tar timglasen i bruk.

(De avancerade reglerna recenseras lite senare i ett annat inlägg.)

Nåja, hur klarar sig då Soccero i kategorin med StreetSoccer och Subbuteo?
Till först, efter att ha läst reglerna, så tänkte jag att detta var StreetSoccer, men på större spelplan. När man väl hade spelat ett par omgångar (matcher) så märktes det att detta är nåt helt annat. Spelet handlar mest om att positionera sina spelare rätt och kunna använda dem vid rätt tillfällen. Om du får bollen till en spelare som inte har en enda motståndare i direkt ortogonal eller diagonal linje så kan inte motståndaren ta bollen av dig, före han har ompositionerat sina backar. Har du dessutom många spelare inom passningsdistans, men på olika distanser, så kan du hålla på med ett ordentligt passningspel efterssom du får fortsätta passa hela tiden, så länge passningarna går fram med exakt tärningskast.
Det viktigaste, vad jag nu märkt, är försvaret. Man måste se till att alla motståndarens spelare hela tiden är bevakade, dvs. att man har en spelare som hela tiden når dem - helst skall man såklart ha fler. I min första match så gjorde jag misstaget av att ha alla mina backar i ett rutfält för sig och det betydde att de alla var låsta både ortogonalt och diagonalt. Motståndarlaget behövde endast tre turer på sig att göra mål.

Men trots att det egentligen blir så här abstrakt och matematiskt så finns det en väldigt stark känsla av fotboll i det här spelet. Man känner spänningen och det är mycket tack till tärningarna som sätter lite tur in i ett så här pass tungt abstrakt spel. Sen om man ännu kastar in de avancerade reglerna och timglasen så börjar nerverna spänna riktigt ordentligt. På samma sätt som StreetSoccer så är det kombinationen av tur med tärningarna och ett smart strategiskt abstrakt spel i bakgrunden som gör detta till ett väldigt bra spel.

Är Soccero en kopia av StreetSoccer? Absolut inte, under inga omständigheter.
Är det någon idé att äga båda dera? Ifall man tycker mycket om fotboll så kan man bra äga båda, men annars skulle jag endast ha endera.
Är Soccero lika bra som StreetSoccer? Nej. Men det är inte långt ifrån. StreetSoccer vinner på en liten punkt - det är simplare och snabbare.

Soccero är roligt - spelet har fångat känslan av fotboll och skulle det inte vara för de där fördärvliga målen så skulle jag säga att det är en av de snyggaste sportspelen jag sett i mitt liv. Nu vinner Subbuteo på den punkten. 25 € är ett pris som känns som ett erbjudande när man tänker på kvaliteten på spelet. Detta är en solid, huggen i sten, ristad i guld, 9:a på betygsskalan. Varför har inget större förlag snappat upp på det här?

Nu i efterskott så hittade jag även grundreglerna på nätet. De kan laddas ner här.

Medici vs. Strozzi - oss snikna affärsmän emellan

Reiner Knizia är ett hushållsnamn för dem som spelat lite med av dessa moderna brädspel. Han kan kallas för en klassisk eurospeldesigner, men det kanske inte säger så mycket för de som spelar ett spel nånting då och då. Till hans specialiteter hör auktionsspel och han har en väldigt känd inofficiell trilogi av auktionsspel som innehåller spelen Ra, Modern Art och Medici. Ra och Modern Art finns i samlingen och hör till mina personliga favoriter. Medici är på önskelistan.
Men Medici hör också till en annan trilogi som fullbordas snart - en mer officiell trilogi där spelen heter Medici, Medici vs. Strozzi och Strozzi (som inte är publicerat än).
Medici vs. Strozzi sägs vara som Medici, men för två spelare och det var orsaken till varför jag i tiderna införskaffade det. Det lät otroligt med ett auktionspel för två spelare och jag hade svårt att tro att det skulle fungera, men visst gör fungerar det.

Ikväll satt vi oss ner med Linda för att spela det spelet från Kosmos två-spelares spel-serien som vi har i samlingen, men Linda inte än spelat. Efter en snabb genomgång av reglerna så var vi klara för drabbning. Linda valde att spela med Strozzi medan jag tog motparten Medici och fick således börja.

Spelet är till reglerna väldigt lätt. Det finns två större hamnar (tre varuhus per hamn) och en mindra hamn med två varuhus. Varuhusen tar endast emot en vara och i spelet finns fem olika varor; kryddor, päls, silk, te och guld. Varje varuhus har en monopolspår där man följer med vilkendera spelaren som har större andel av varorna i det varuhuset.
Bägge spelarna har tre båtar; en liten med plats för tre varor, en mellanstor med plats för fyra varor och en stor med plats för fem varor.
Sedan finns varorna som små brickor. Av kryddor, päls, silk och te finns sex brickor; en av värdet 0,1,2 och 3 samt två av värdet 4. Av guld finns det endast två brickor av värdet 5. Det som bör nämnas är att guldet inte har nåt varuhus att föras till utan används till annat (förklaras närmare under poängutgivning). Alla brickor läggs in i en tygpåse och blandas om.

På sin tur så plockar spelaren (vars tur det är) en bricka och lägger den ner på bordet med bildsidan uppåt så att bägge spelarna ser den. Efter detta bestämmer spelaren om han/hon vill auktionera ut den eller lägga till mer varor till salu. Maximalt tre brickor får auktioneras ut på en gång, men en spelare får inte auktionera ut mer än vad han/hon kan lägga i en av sina båtar.
Efter att spelaren i tur är nöjd med antalet varor (dock max tre) så anger han/hon ett pris och så får den andra spelaren välja om denne godkänner priset och på så sätt köper dem åt sig. Isf tar den spelaren brickorna och lägger dem i en båt och lägger båten i hamn vid någon av de lediga hamnarna (inte en egen båt där från tidigare). Om den andra spelaren inte vill betala priset för brickorna så måste spelaren som bjuder ut brickorna köpa dem och lägga dem i en båt som läggs vid en ledig hamn.
Man får också lägga varor i båtar, med lediga platser, som redan är i hamn - men så fort en båt är vid en hamn så får den inte byta plats under omgången.

Så här fortsätter det, med spelaren som köpt förra satsen med varor som säljer nästa, till antingen alla varor i tygpåsen är slut, eller tills någondera spelaren har alla tre båtar fyllda med varor.
Då räknas inkomsterna för omgången. Först räknar man den totala summan på varorna i båtarna per hamn. Den spelare som har större summa vid en hamn får en bonus på 20 guldpengar. Detta utförs vid alla tre hamnar.
Sedan flyttas monopolmarkörerna vid varuhusen längs med monopolspåren. För varje vara som en spelare har vid en hamn där det finns ett varuhus för den varan så flyttas det varuhusets monopolmarkör ett steg mot den spelaren (två steg för varje "0"-vara). Ifall monopolmarkören är på ena spelarens sida efter att den flyttas fram och tillbaka så får den speren 10 guldpengar, med möjlighet för vidare bonusar.
Efter att alla hamnar poängsats och spelarna fått sina inkomster så töms allt, men monopolmarkörerna hålls där de blivit. Så spelar man om tre ronder och den som har mest pengar efter den tredje ronden vinner.

Trots att jag endast spelat två gånger förrut så mindes jag lite om vad varor var värda och det gav mig ett otroligt försprång. Efter andra ronden hade jag nästan dubbelt så mycket pengar och nästan alla monopolmarkörer var på min sida. Detta betydde att Linda måste tjäna in över 200 guldpengar på en rond och för att göra det måste hon flytta över majoriteten av monopolmarkörerna till hennes sida, vilket i sig redan är halvt omöjligt att göra på en rond, men för att ens ha en chans så skulle hon måsta spendera så mycket pengar att det inte skulle hjälpa ändå.
Så sista ronden så satt jag och såg bara till att jag inte skulle förlora den ronden allt för mycket. Sist och slutligen så vann jag med 458 guld mot 227 guld.

Det var uppenbart att jag hade erfarenhet av spelet och inte Linda. För att det här spelet skall vara som bäst och intressantast så måste bägge spelarna ha spelat ett par spel från förrut. Helt enkelt därför att då vet man ungefär vad man kan begära för varorna i auktionerna för att det skall löna sig för sig själv i båda fallen (motspelaren köper eller man hamnar köpa själv).
Men ifall bägge spelarna har spelat några gånger förrut så är detta en stor tumme upp. Ett auktionsspel för två spelare som faktiskt fungerar och är väldigt roligt samtidigt som krävande. Linda yttrade "brain hurts" en hel del gånger under vår session.

Inte för att jag klagar - det var riktigt roliga att spela det nu också, men jag antar att det inte var lika roligt för Linda som förlorade stort och visste inte ens vad som slog henne för det var över. Hoppeligen har hon ändå mod att spela om några gånger så att hon lär sig spelet. Sen kan vi ta an varann som två snikna Joakim von Anka:n.

Mitt BoardGameGeek-vitsord för spelet är en svag 8 - men det är väldigt bra för ett så här litet spel. Medici vs. Strozzi är utgivet av Rio Grande Games och tar alltså ca. 20-30 minuter att spela (säkerligen snabbare när båda kan det). Design av Knizia och för två. Lautapelit.fi säljer spelet för 22.00€.

Polarity & Villa Paletti

Det finns alla möjliga olika sorters brädspel, t.o.m. de som man kan ifrågasätta användningen av "bräd" i. Gränsen mellan brädspel och andra spel är också väldigt diffus emellanåt. Om Crokinole är ett brädspel, så är biljard det också? Och om biljard är ett brädspel så är bowling det också?
Allt sånt här är egentligen bara för de som tycker om att fila på punkter. Allt behöver inte kategoriseras så otroligt noggrannt och emellanåt kan man faktiskt bestämma saker på känsla, inte bara bevis och regler. Fingerfärdighetsspel är en kategori som intresserar mig en hel del. Kategorins namn är lite kufisk i sig, men det är ett försök till att översätta det engelska "dexterity game" - hoppeligen kommer betydelsen fram i vilket fall som helst.

Beroende på vad man räknar med i brädspels-kategorin så finns det varierande antal av dessa spel. Räknar man med biljard med vänner, så finns det en hel del. Men försöker man dra ner på antalet så blir det sist och slutligen inte så hemskt mycket över. Mest kända i denna kategori, i detta land, är säkerligen Jenga (eller Tower som det heter på engelska). Jenga har aldrig övertygat mig, kanske mest för att jag inte hittar tillräckligt med variation och valmöjligheter i det. Jag tänkte nu berätta lite om två av mina absolut favorit fingerfärdighetsspel. Det finns faktiskt fyra som ingår i min top-lista, men fotbollssimulationen Subbuteo behöver ett helt inlägg, så vi lämnar det till senare, samt Crokinole som p.g.a. tidsbrist inte får plats nu, utan senare.


Villa Paletti
Många av mina vänner och bekanta säger, efter att ha spelat första gången, att det känns som Jenga, men är några atmosfärer högre när det kommer till spelbarhet och rolighetsfaktor. De flesta av dem vägrar dessutom spela Jenga efter att ha tagit några rundor till av Villa Paletti - och då är detta människor som fnyst när jag sagt att jag skall lära dem ett spel som är i stil med Jenga, men mycket bättre.

Historien går som så att det fanns en riktig jävel till snåljåp i Italien för länge länge sedan som hette Paletti. Han ville bygga sig ett palats, men var så snål och girig att han inte ville betala hemskt mycket för det, så när första våningen var klar så tog han pelarna från den våningen och flyttade så många upp till andra våningen att det enda som blev kvar att hålla uppe den andra våningen var de allra mest nödvändiga pelarna.
Så här fungerar även spelet; varje spelare har fem pelare (en tjock värd 3 poäng, en mellanstor värd 2 poäng och tre tunna värda 1 poäng styck) som läggs ut på bottenplanen. Efter att första taket lagts på pelarna så börjar spelarna i tur och ordning att ta bort en pelare från under taket och lägger den upp på taket. Så klart är idén den att man inte skall få huset att kollapsa - händer det så förlorar man. Sen när den tidpunkt kommer, och den kommer, då det är en spelares tur och denne inte kan/vågar/har möjlighet att plocka bort en egen pelare, så läggs ett tak på den andra våningen och spelarna börjar bygga på den tredje ... och så fortsätter spelet tills allt ramlar i bitar.

Vem vinner då? Nå, det finns ett sätt att bestämma vem som vinner; varje gång en spelare lägger en pelare på översta våningen så kontrolleras vem som har mest poäng i pelare där. Den som har mest får "byggmästarstenen" och ifall hela huset krasar ihop så är det den spelaren som vinner. Vi spelar ytterst sällan med byggmästarstenen, efterssom den är lite framtvingad och det egentligen inte har så stor skillnad vem som vinner - det handlar om vem som gör bort sig först.

Villa Paletti är väldigt lätt och jag har börjat spela det med min 7 årige brorsson som inte hade några som helst svårigheter att lära sig reglerna. Det är snabbt och roligt, men mest av allt väldigt vackert. Det som gör att VP är bättre än Jenga, är följande: mer mångsidigt, mer alternativ, ännu mer fingerfärdighet, mer taktiskt och helt enkelt snyggare!

design: Bill Payne
förlag: Zoch Verlag
utgivningsår: 2001
spelare: 2 - 4
prisklass: 30-40 €


Polarity
En vän till mig sade "Polarity är inte ett spel. Polarity är.". Polarity är väldigt svårförklarat, mest p.g.a. det element som styr spelet ... nämligen magnetism. Jag kunde ju snabbt förklara att spelarna har varsin hög med magnetiska brickor som ser ut som dem i Othello/Reversi, som lutas mot varann så att de magiskt svävar i luften. Men jag antar att det inte hjälper mycket. Jag skall försöka vara lite mer ingående, dock utan att upprepa hela regelboken, men i grund och botten är detta ett spel som måste upplevas för att förstås.

Spelplanen är en tygduk med en rätt så stor cirkel målad på. I mitten av cirkeln är mittpunkten märkt. Vardera spelare får 26 magneter som alltså ser ut som från spelet Othello/Reversi (runda brickor med vit färg på ena sidan och svart på andra). Mittenstenen (en magnetisk röd bricka med ett sträck på ena sidan och en punkt på andra) singlas för att bestämma vilkendera spelare som får välja färg. Mittenstenen läggs sedan på mittpunkten på spelplanen. Den spelare som spelar med vita brickor börjar och lägger ut fem basstenar (bricka liggande platt på spelplanen med egen färg uppåt) innanför cirkeln (spelområdet) på spelplanen. Spelaren med svarta brickor lägger därefter ut fem basstenar på spelplanen och sedan börjar vita spelaren spelet.

Okej. Det finns tre sorters pjäser (alla bestående av likadana brickor) i spelet; bassten, lutare, torn. Dessutom finns två andra termer som är grundläggande; en kyss och en gordon.

En lutare är en sten som lutar i luften mot en bassten, tack vare de magnetiska krafterna i stenarna. Egna lutare får endast luta mot egna basstenar. Detta är en av de grundläggande dragen i spelet och egentligen är att lägga ut en lutare det enda lagliga draget spelaren får utföra under sin tur. Problemet är att en bassten kan ha, praktiskt taget, två-tre lutare, efterssom de magnetiska krafterna hindrar fler från att bli lutade mot den, dvs. lutarna kommer att börja attrahera varann och sedan slå ihop sig med varann (vilket inte är tillåtet).

Tornen är de som värda poäng. Torn bildas av att flera stenar slagit ihop sig. När en spelare gör ett fel som leder till ett torn (bildas ett torn så har spelaren automatiskt gjort ett fel - det finns inte en situation där ett torn kan göras "enligt reglerna") så avslutas den spelarens tur genast och motstående spelare får ta tornet, vända det till sin färg och lägga ner det på valfri plats på spelplanen. Tornet fungerar även som bassten så spelaren som har tornet får lägga lutare mot det. Ett torn som är högre än fyra stenar eller mer är väldigt svåra att lägga lutare mot, för den magnetiska kraften från tornet är så stark och så fältet är så stort att det är nästan omöjligt att få nåt att stabilisera sig inom det. Ett torn är värd så många poäng som det är högt och torn kan byta ägare ifall den ägande spelaren gör ett fel som leder till att tornet attraherar en annan pjäs till sig eller vice versa.

En kyss hör till felen i spelet (jag kommer till felen just). När stenar på spelbordet attraheras till varann, men de går inte ihop, utan blir liggande sida mot sida, så kallas det för en kyss. Spelaren som har begått felet (orsakat situationen som lett till en kyss) avslutar sin tur och motståndaren skall börja sin tur med att reda upp kyssen. Spelaren väljer en av de två pjäserna (torn kan, och är ofta, en del av kyssar) och lyfter den uppåt - då kommer den andra pjäsen att sluta sig till helheten och det blir ett torn - eller så förstoras ett tidigare torn. Sedan får spelaren lägga den på valfri plats på spelplanen.
Det finns dock ett litet men när det handlar om kyssar. Det finns ju alltid chansen att ena parten i kyssen är en bassten som har lutare. När denna kyss avlöses så kommer de lutarna att falla och bli basstenar vilket även är ett fel (kommer som sagt till felen helt snart). Då måste spelaren som avlöst kyssen genast avsluta sin tur och ge tornet till den första spelaren som lägger det med sin färg uppåt på valfri plats på spelplanen. Detta betyder alltså att en (skicklig) spelare kan på flit orsaka en kyss som tvingar den andra spelaren att göra ett fel. Komplicerat?

En gordon är en mytomspunnen grej. Eller nåjoo, t.o.m. jag har lyckats med en två stenars gordon, vilket är den minsta. En lutare behöver nämligen inte endast luta mot en bassten eller ett torn, utan får också luta mot en annan lutare av samma färg. Detta drag är väldigt svårt att utföra och väldigt riskfyllt. Det finns bilder på nio stenars gordons - en bassten och åtta lutare i rad. Själv tror jag att jag aldrig kommer att lyckas med mer än två stenars gordons, för mina händer skakar lite väl mycket för att det skall bli nåt.

All right. Så spelet går ut på att, på sin tur, lägga ut en sten på spelplanen. De man lägger ut måste läggas ut som en lutare för att det skall vara ett lagligt drag. Men människor har skakiga händer och magnetiska fält är väldigt luriska, så fel kommer att hända. Om spelaren tappar den bricka han/hon håller på lägga ut så att det blir en bassten (ligger platt på planen) utan att nåt annat ändrar läge (t.ex. en lutare blir en bassten) så får han/hon plocka upp den och fortsätta sitt drag. En spelares drag slutar endast när något av de två följande händer; spelaren placerar en lyckad lutare eller nåt på planet ändrar läge (dvs. ett fel händer). Väldigt ofta så gör spelarna taktiska fel, dvs. fel på flit. Mer om det senare...

Här är några av de vanligaste felen:
*En lutare faller och blir en bassten - vid detta tillfälle så tar spelaren, vars tur det är, tillbaka den sten denne håller på att lägga ut och lägger den tillbaka till sitt lager. Den fallna lutaren blir som bassten. Detta är en av de vanligaste taktiska felen, efterssom de fem grundbasstenarna som läggs ut i början tar slut ganska snabbt och då behöver spelarna mer basstenar.
*En sten/flera stenar slår fast i den sten som spelaren håller på att lägga ut - ifall spelaren i detta tillfället tappar alltihopa så att det nyformade tornet står på spelplanen så blir det ett torn för den andra spelaren. Ifall han håller i den sten han håller på lägga ut, men det har nu blivit ett torn i dennes hand, så tar han samtliga stenar och lägger tillbaka dem till sitt lager.
*Om vilken sten som helst på spelplanet, vid något tillfälle, attraheras till mittstenen, så förlorar den spelare, vars tur det är, omedelbart.

Där var några av de vanligaste felen.
Så här håller spelarna på - lägger ut en sten i taget, gör taktiska fel och emellanåt sker även misstag. Ända tills något slår fast i mittstenen (rätt så ovanligt) eller någondera spelaren lägger ut sin sista sten. Då slutar spelet efter det draget och spelarna räknar sina poäng i torn och subtraherar bort de stenar som är kvar i lagret (hos den spelaren som har några). Den spelaren med mer poäng vinner.

Där var den grundläggande regelgenomgången och förklaringen av spelet. Det blev visst längre än vad jag själv förväntat mig. Det kan verka som mycket, men när man spelar spelet så är det mesta väldigt naturligt och man behöver inte tänka så fasligt på reglerna i spelet. Vissa anser att spelet är endast fingerfärdighet, men jag är av totalt motsatt åsikt. Trots att det handlar om mycket fingerfärdighet så finns det ett väldigt taktiskt djup i detta spel. Det känns lite som biljard, mest kanske Snooker, efterssom man måste lära sig att hantera magneterna, men efter det så handlar allt om placering och att göra sina taktiska fel på sätt plats.

En av mina absoluta favoriter.

design: Douglas Seaton
förlag: Temple Games, inc.
utgivningsår: 1986
spelare: 2 (4)
prisklass: 30-40 €

Kosmos två spelares spel (del 2)

(fortsättning på den första delen av denna artikel)

Som en vinkatalog går jag nu alltså genom den rätt så kända och erkännt goda samlingen av två spelares spel som Kosmos publicerat. Allt som är allt finns det 38 spel i serien (för tillfället), men jag går bara genom de som jag har spelat och kan uttrycka mig om. Spelen är uppradade i kronologisk ordning.

Som en vinkatalog så gör jag endast en kort beskrivning samt plockar ut spelens starkaste egenskaper, vare de sedan goda eller dåligt. Med en grön tumme upp, gul tumme sidlänges eller röd tumme ner så ger jag min egna bedömning om spelet.

Elchfest

Fingerfärdighetsspel där två älgar tävlar om vem som snabbare kommer över till den andra sidan floden med att trippa på flytande stenar.

Skoj, småpetigt, snabbt, aningen enerverande

Lost Cities (även kännt i Finland som Kadonneet Kaupungit)

Vissa anser detta vara en klassiker redan; den gode doktorn Reiner Knizias kortspel om arkeologi där den som tjäner mest på sina utgrävningar vinner.

Snabbt, intressant, lätt

pris på Lautapelit.fi: 19,90 €

Babel

Byggandet av det ökända och mystiska tornet. Fem folk hjälper spelarna att bygga och förstöra den andra spelarens planer.

Aningen tyngre, mustigt, aggressivt

pris på Lautapelit.fi: 24,00 €

Hera & Zeus

De två grekiska gudarna har tagit varsin pantfånge och försöker dölja den från motspelaren medan han/hon försöker rädda den andres pantfånge.

Smart, stark bluffsmak, aningen konfunderande

pris på Lautapelit.fi: 22,00 €

Tally Ho!

Jägarna tar an djuren medan skogshuggarna drar ner träden... eller gör djuren revolt? I alla fall är den stora björnen alltid farlig.

Intressant grund, tråkig, upprepande, turbaserat

pris på Lautapelit.fi: 22,00 €

Kosmos två spelares spel (del 1)

Det tyska förlaget Kosmos (Franckh-Kosmos) har en serie med spel som är rätt så känd i brädspelsvärlden; deras två spelares spel; igenkännbara mest p.g.a. deras låda. Det finns för tillfället 38 spel i serien redan och nya är på väg hela tiden. Själv har jag inte spelat alla (ännu) men jag äger en hel del av dem och spelat ännu fler. En stor del av seriens spel har blivit översatta av andra förlag, några t.o.m. till finska och svenska, men mest till engelska. Här listar jag nu de jag spelat, lite som vin i en vinkatalog, med kort beskrivning samt deras starkaste egenskaper.
Detta är den första delen, efterssom hela listan är relativt lång.

Kosmos två spelar spelen är alla (självklart) för endast två spelare, oftast tar de ungefär 30-45 minuter att spela och är någolunda lätta att lära sig.


Settlers of Catan Card Game, the
Två spelares kortspel av det populära och klassiska brädspelet Settlers of Catan. MarekToy har gjort en finsk översättning, men tyvärr är regelöversättningen horribel.

Fylligt, lite längre, mustigt, aningen solitärspel
pris på Lautapelit.fi: 16,90 €


Caesar and Cleopatra
Caesar och Cleopatra tävlar om rösterna hos olika högställda personer i senaten. Vilket spel som helst med orgier måste vara bra.

Snabbt, sidosmak av bluff, spännande
pris på Lautapelit.fi: 24,00 €





Rosenkönig
Ursprunglig publicerat som "Texas", men har sedanefter bytt namn till Rosenkönig. Spelarna är i Rosornas krig (1455-1485).

Väldigt abstrakt, intressant, krånglig poängräkning
pris på Lautapelit.fi: 19,90 €


Kahuna
Två trollkarlar tävlar om vem som är kraftigast. De trollar fram broar mellan öar för att få majoriteten av broarna. Den trollkarlen med mest öar i slutet vinner.

Spännande, mustigt, snabbt, intressant
pris på Lautapelit.fi: 24,00 €



Druidenwalzer
Nattens och Dagens druider dansar runt i en skog och strider om vad som skall bli; natt eller dag. Känns väldigt mycket som Mancala. Finns endast på tyska.

Krångligt, abstrakt, smart
pris på Lautapelit.fi: 14,90 €




(Priserna för Lautapelit.fi är tagna 9.12.2007 13:40 och lådbilderna för Kahuna, Caesar and Cleopatra och Rosenkönig är från deras hemsida. Tackar för deras hjälp med bilder etc.)

Cathedral

design: Robert P. Moore
förlag: Gigamic
spelare: 2
tid: 10 min.
prisklass: 30-40 €
(boardgamegeek)

Cathedral är ett snabbt och simpelt abstrakt spel med utseende som trumf. Förlaget Gigamic är ganska så kända för sina s.k. kaffebordsspel - spel som fungerar både som brädspel och prydnader. Cathedral är enligt mig det snyggaste av serien och av det jag läst så anser många att det är en av de bästa spelen av förlaget. Priset är rätt så högt med tanke på brädspelet, men igen.. med tanke på utseendet och att komponenterna är vackert av trä så är det väl värt pengarna. Och vad är en bättre prydnad för en brädspelssamlare än brädspel själva..?

Själva spelet är, som sagt, mycket simpelt. Det finns lika många likadana hus av två färger samt en grå katedral. Katedralen läggs först ut på spelplan, sedan lägger spelarna i tur och ordning ut varsin byggnad och försöker få så många som möjligt att rymmas på spelplan. Den enda extra regeln är att om man lyckas låsa in ett område med sina byggnader (man får ta hjälp av murarna runt staden) och området inte innehåller fler än en av motståndarnas byggnader så får inte motståndaren lägga sina byggnader i det området mer. Om det fanns en av motståndarens byggnader i det området när det sluts så tas den byggnaden bort. Kan man inte lägga mer byggnader så får den andra spelaren lägga så mycket byggnader på plan som denne bara får att rymmas. Den som har färre byggnader kvar, utanför staden, i slutet av spelet vinner. Mycket simpelt.

Själv har jag märkt att Cathedral fungerar riktigt bra som pussel också. Alla byggnader rymms in i staden, men det finns inget överlopps utrymme, så man bara tömmer hela staden och försöker få allt att rymmas - det är inte världens lättaste pussel direkt.

Visst lever Cathedral på utseende, i alla fall prismässigt. Temat är otroligt påklistrat om man nu ens kan kalla det för ett tema. Det viktigaste är dock där - man betalar för de vackra träkomponenterna. Det som är bra med själva spelet är att det tar ungefär fem-tio minuter att spela, vilket betyder att man kan dra en snabb match mellan TV-programmen i fall man vill. Speciellt hemma hos mig där spelet står på soffbordet vid TVn.

Cathedral kan vara en väldigt bra present åt vem som helst och till vilken tillställning eller händelse som helst, så gott som julen och födelsedagar, efterssom spelet är så lätt så kan vem som helst spela det och redan utseendet gör att t.o.m. människor som aldrig skulle spela det gärna kan ha det framme på bordet.

Gigamic har gett ut en hel del spel redan och många av dem är otroligt vackra och alla ser otroliga ut. Själv har jag även Batik och Sputnik, medan bekanta äger Quoridor, Quarto och Quixo. Alla väldigt vackra, snabba att spela och riktigt roliga. Nu har dessutom Gigamic gjort "mini"-versioner av många av deras spel som är förmånligare och tar mindre utrymme, men är ännu också vackra.

Spelet kan fås från Lautapelit.fi för 32€ (7.12.2007 13:30) och de har även andra Gigamic spel.

Fjords

design: Franz-Benno Delonge
förlag: Rio Grande Games, Hans im Glück
spelare: 2
tid: 30 min.
prisklass: 10-20 €

En kort sammanfattning
Fjords är ett två spelares spel av Franz-Benno Delonge som är utgivet av Rio Grande Games (engelska) och Hans im Glück (tyska). Spelet jämförs ofta med Carcassonne och även om dessa två spel har vissa liknande mekaniker så är det frågan om två rätt så olika spel. I Fjords skall spelarna upptäcka ett norskt landskap och samtidigt bygga, upp till fyra, hus (farmer). Efter att hela landskapet är upptäckt så börjar jordbrukarna i från sina farmer att ta över mark för att få så stora jordbruk som möjligt. Detta betyder alltså att spelet spelas i två skilda faser, vilka dessutom görs om tre gånger (ronder) och den spelare med mest totala poäng vinner spelet.


Komponenterna
Spelet kommer i en liten låda (samma storlek som bl.a. Fist of Dragonstones) och innehåller 40 hexagonformade paffbrickor, åtta (fyra per spelare) farmhus av trä och 40 runda träknappar (20 per spelare) som kommer att användas för att ta över områden till jordbrukena.
Fjords är vackert illustrerat – ingenting överdrivet, men vackert på ett väldigt praktiskt sätt. Det finns tre sorters landskap som kan vara illustrerade på brickorna (antingen bara en, eller sedan två eller alla tre); berg, gräsmark och vatten. På gräsfälten kan det finnas små illustrerade hus, buskar och dylikt, men dessa är bara för syns skull, de har inget med det egentliga spelet att göra. Husen (farmerna) är alltså i trä och är riktigt fina; igen inget överdrivet, men tillräckligt för att det skall se fint ut när spelet är uppbyggt. De runda träknapparna är endast praktisksa och själv ser jag inget behov för att göra dem mer tematiska.
Allt som allt så är spelet mycket vackert på sitt enkla vis – inget överdrivet speciellt men fungerande och estetiskt. Materialet är också av god kvalitet.

Regelboken är kort och bra skriven, man förstår spelet idé och gång genast. Det finns dock två små problem med illustrationerna som man kan fastna på; på första sidan finns en bild hur de tre börjanbitarna skall läggas ut, men den har blivit spegelvänd, så det går inte att bygga upp början identiskt med bilden i regelboken. Dock kan de tre börjanbitarna endast läggas ut på ett visst sätt, så detta problem kommer man snabbt över. Sedan finns det en ”exempel”-illustration på hur man får lägga ut dessa runda träknappar när man tar över land i andra fasen av spelet; denna visar på att man inte skulle få lägga ut en bit på ett visst ställe, då det inte finns någon logisk förklaring till det, speciellt som samma illustration visar ett likandant tillfälle på ett annat ställe där man får lägga ut den. Vi tog detta som ett ”tyrckfel” och spelar så som reglerna berättat i texten.


Spelet
Tre förutbestämda landsskapsbrickor fungerar som en början, dessa har annorlunda baksida så de är lätta att hitta och placera ut. De läggs alltid i samma formation på bordet och som sagt tidigare så är regelbokens illustration spegelvänd. Resten av brickorna läggs upp och ner i några högar vid sidan om så att bägge spelare kan nå dem. Båda spelarna tar sina fyra hus framför sig och lägger sina tjugo runda träknapper åt sidan (dessa används först senare i spelet).
På sin tur tar en spelare upp en bricka, lägger ner den på ett ställe där den får läggas ner och bestämmer sedan ifall han/hon vill lägga ett hus på denna bit. Illustrationerna på brickan måste passa sidorna på de brickorna den vidrör (bekant från bl.a. Carcassonne), dessutom måste brickan vara fast i minst två sidor av det landskap som redan byggts upp. Detta är något som i början var lite svårt att vänja sig vid, efterssom det tar bort en del möjligheter. Det är ganska ofta som man försöker lägga ner en bricka så att den är fast vid endast en sida och då får den andra spelarna utropa sina protester högt och klart. Dessutom så får man aldrig lägga ut en bit så att vattnet splittrar landskapet till två olika gräsmarken, även om dessa två senare skulle sammanslås. Passar inte brickan (detta händer i allmänhet minst ett par gånger under varje rond, så lägger man den åt sidan med illustrationen uppåt och plockar upp en ny bricka. Varje tur så skall spelaren lägga ner en bricka. När en spelare tar upp en ny bricka åt sig så får han/hon välja ifall den tas från den upp och ner vända brickorna eller en av de som tidigare inte passat, utan ligger synligt för alla. Efter att en bricka har blivit nerlagd så får spelaren alltså välja ifall denne vill lägga ett hus på den just nerlagda biten. Hus får endast placeras på gräsmark.

En liten anmärkning: det lönar sig att vara skarp under den andra spelarens tur; det är inte emot reglerna att påstå att man inte hittar en laglig och ledig plats för en bricka – det är den andra spelaren som måste protestera och visa var brickan kan läggas ut. Detta betyder att man kan använda det som en taktik att påstå att en bit inte passar då den t.ex. endast skulle passa på ett ställe som är högst opassande för en själv.

När den sista upp och ner-vända brickan har lagts ner så slutar första fasen av ronden. Observera att det kan bli oanvända brickor vid sidan av bordet, efterssom de brickor som lagts åt sidan för att de inte passat, och sedan inte ”återanvändts”, inte läggs ut efter att sista upp och ner-vända brickan har lagts ut. Det är inte ett tvång att lägga ut alla sina fyra hus (farmer) under spelets gång, men det finns ingen orsak att inte göra det.

Vid detta skede börjar andra fasen; att ta över land. Bägge spelare tar sin tjugo runda träknappar framför sig. Om spelaren som tog upp den sista upp och ner-vända brickan kunde lägga ut den så är det den andra spelaren som börjar andra fasen. Kunde brickan inte läggas ut så är det spelaren som plockade upp den som börjar. På sin tur lägger man ut en sina träknappar på en gräsmarksbit som antingen är brevid ett eget hus eller brevid en tidigare utlagd egen träknapp. På varje bricka får det endast finnas en träknapp och man får endast bygga dessa kedjor av träknappar längs med gräsmark, man kan alltså inte lägge en knapp på en grässlätt brevid sitt hus och sedan fortsätta över ett berg. Det slutliga fältet från huset måste vara sammankopplat av gräsmark hela vägen. Vid det här skedet lönar det sig att försöka låsa ut den andra spelaren genom att blockera dennes kedjor av knappar. När ingendera spelare har någon tom gräsmark där denna kan lägga en träknapp så avslutas andra fasen och poäng räknas. Vardera spelare får en poänd per träknapp i sin färg. När poängen räknats så antecknas de och så börjar man om – plockar bort alla brickor och lägger dem upp och ner vid sidan av bordet, alla pjäser tas tillbaka och de tre börjanbrickorna läggs ut. Efter tredje rondens slut så räknar man ihop poängen och den spelare med mest poäng vinner.


Åsikten
Jag tycker om Fjords. Spelet har en bra balans mellan sin tyngd (hur tungt spelet känns att spela), rolighetsfaktor och strategiska djup. De hexagoniska brickorna är en omväxling från alla andra liknande spel som allt som oftast använder kvadratiska brickor, men hexagonerna framför också några problem – det är emellanåt svårt att hitta passande platser att lägga ut brickorna. Detta är dock en del av charmen i spelet, speciellt efterssom man kan försöka lura motspelaren att man inte kan lägga ut biten någonstans (fungerar visserligen mycket sällan, men alltid är det värt att prova). Den första fasen liknar Carcassonne & Co. en hel del, förrutom att poängen inte kommer vid detta skede, dock är utplaceringen av sina fyra hus (farmen) väsentligt och en stor del av en bra vinststrategi. Det andra stadiet påminner om San Gimignano, trots att de på många sätt skiljer sig – känslan är dock den samma. Det är vid detta stadie där spelarna tvingas spela ”elakt” mot varann. Gör man inte det så får man säkert färre poäng. Det gäller att snabbt låsa ut den andra spelaren och låta de gräsmarker som man redan har med säkerhet vara.
Fjords är snabbt och roligt. Vill man ha stora mycket djup och strategi så är detta nog inte rätt spel, men vill man ha nåt som är lite djupare och varierande från Carcassonne grundspelet så kan detta vara precis perfekt. För mig känns spelet som en salig blanding av Carcassonne, San Gimignano och Taluva. Trots att jag oftast inte tycker om att spela spel som har olika faser, vilket oftast betyder två helt skilda spel i ett, så stör det inte i detta spel, efterssom den första fasen är precis lika viktig för poängsamlandet som den andra, även om det kanske inte känns så i början. I jämförelse av spelets pris, utseende, mekaniker, tyngd, rolighetsfaktor och strategiska djup så är detta ett solit och bra spel som inte tar längre än 30-45 minuter att spela. Mycket interaktion mellan spelarna och smilgroparna användes iaf hos mig.

Betyget blir en stadig 8:a.

Mer om spelet på BoardGameGeek

Spelet kan bl.a. införskaffas hos;
Lautapelit.fi för 19,90€
och
Fantasiapelit för 20,00€
(21.11.2007)