Visar inlägg med etikett Commands and Colors. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Commands and Colors. Visa alla inlägg

onsdag 26 mars 2008

Krigspel, att samla serier & vill ha

När man har en hobby som man faktiskt brinner för så råkar man ut för en symptom som är rätt så frustrerande och dålig för ekonomin; kliande fingrar. Just när jag kommit över (efter dryga tre år) behovet av att samla på allt som har med brädspel att göra, oftast utan större förtanke, så börjar en annan sorts kliande i fingrarna.

Jag har (med sambon Linda) en rejäl och rätt så vid samling av olika brädspel, mest av sorterna eurospel och kortspel, men en av mina intressen är inte så värst framträdande; historia och krigshistoria. Till min sambos "förtjusning" har detta nu börjat bli min prioritering samtidigt som jag drastiskt saktar ner takten på inköpen. Som tidigare nämnt så har jag spel som Tide of Iron (WWII), Memoir '44 (WWII), Waterloo (Napoleonics), BattleLore (100-åriga kriget/fantasy) och Commands & Colors: Ancients (ancient) (det inom parentes är eran för krigspelet), men det är rätt så lite och väldigt snävt, speciellt som tre av dem hör till samma spelserie. Problemet är att jag egentligen är mest intresserad av forntida krigshistoria; Puniska krigen, Alexander den Store, egyptierna etc. men dessa finns det rätt så lite av (i relation till annat) när man börjar söka genom utbudet av krigspel. Dessutom som jag inte vill ha allt för komplicerade spel och de skall helst inte ta mer än fyra-fem timmar att spela.

Det första som jag bestämde mig för och som nu faktiskt kliar i fingrarna är Command & Colors: Ancients och dess tre expansioner. Igår köpte jag några plastlådor hem för att organsiera de ca. 300 träklossar som finns i grundspelet, nu sitter jag och vänter på lottovinsten för att köpa expansionerna; Greece & the Eastern Kingdoms, Rome & the Barbarians och the Roman Civil War. Mest tack vare The History Channel så har jag blivit väldigt intresserad över barbarernas härjanden under Romarrikets sena höstar och det hjälper ju inte fingerkliandet över, speciellt, den andra expansionen. Första problemet är förstås att de två sista expansionerna inte ännu kommit till Finland och det är inte ens säkert att de är påväg. Andra problemet är sedan att de kostar 50€ styck. Första expansionen måste jag väl ändå lägga till samlingen så småningom. Sedan lära Linda spela det...

Sen när jag bestämt mig för att försöka införskaffa hela C&C: Ancients-serien så började söka efter nåt annat inom krigspel/konfliktsimulation som skulle kunna intressera. Första "problemet" är det att broder Mosse redan har en fin samling av det mesta och bästa som är ganska vidsträckt och det känns väldigt onödigt att köpa samma spel. Det är ju inte egentligen ett hemskt stort problem, efterssom man alltid kan åka till honom och spela.

Efter att ha sökt omkring i en ca. en vecka på Boardgamegeek och andra forum samt förlags hemsidor så verkar det som jag hittat mina första offer. Tyvärr hittade jag inga krigspel från forntida-eran som intresserade, men Worthington Games Blood of Noble Men och For Honor and Glory fastnade båda i bakhuvudet. Båda är ju ändå lite längre bak i tiden efterssom de utgår från händelser från 1700- och 1800-talet.

Mitt stora "fynd" var dock ett spel om andra världskriget. Trots att jag redan har Memoir '44 och Tide of Iron så är det ett krig som var så händelsefullt att man kan gå genom mycket och ändå känns det "fräscht". Dessutom tycker jag om att samla på serier och Tide of Iron är ett spel vars expansions (enligt förlaget Fantasy Flight Games) kommer att ges ut med ca. ett års mellanrum, vilket är helt för lång tid för en person med så kliande fingrar som jag. Spelserien som jag hittade hör också till ett förlag som jag normalt har lite dålig bild av - råddiga regelböcker, inte värst bra spel m.m. men jag kanske skall ge dem en till chans; Avalance Press Ltd.
Serien är Panzer Grenadier.

Nu är problemet det att det finns två installationer av den serien som jag mest vill ha; Semper Fi! Guadalcanal (kriget mellan Japan och U.S.A.) och Arctic Front (Finska krigen 1939-1944). Det som gör detta till ett problem är att spelserien fungerar som så att det finns en handfull grundspel och sedan en hel del mindre expansions som är kopplade till nån av grundspelen. Semper Fi! Guadalcanal är ett av grundspelen och intresserar mig för att jag har väldigt lite kunskap om den delen av andra världskriget och djungelstridsföring verkar intressant. Varför Arctic Front intresserar kanske jag inte behöver förklara, men AF är en expansion och behöver Battle of the Bulge-grundspelsdelen för att kunna spelas, vilken jag inte är farligt intresserad av. De mest populära grundspelen i serien intresserar också en del; Eastern Front och Airborne.

I vilket fall som helst så verkar det som om min krigspelslinje har gått in på tre linjer; Tide of Iron, C&C: Ancients och Panzer Grenadier. Så nu har i.a.f. en tredjedel av den linjen gått in på hex-and-counter-linjen. Varsågod Mosse.

tisdag 4 mars 2008

Om krigsspel

"Accept the challenges so that you can feel the exhilaration of victory."
- general George S. Patton

I grund och botten så är jag inte en krigsspelare - tycker mer om finurliga brädspel och stick-kortspel som grundar sig på skicklighet. Däremot finns det vissa krigsspel jag tycker om och jag spelar dem gärna. Det finns ju så väldigt lite som jag inte spelar. Visst intresserar krigsspel, ofattbart, det är bara den grund som krigsspel, eller krigssimulationer bygger sig på som jag har svårt med.

Jag avslutade tyska-linjen i högstadiet efter 1½ år för att jag ansåg det så enerverande med sjuttioelva olika relger som alla hade femton undantagsregler som alla hade trettioelva undantagsregler till. Väldigt ofta bygger krigssimulationer just på detta. Du får göra en sak, förrutom om du är på ett visst ställe vid en viss tid. Dessutom är jag inte värst förtjust i olika resultatstabeller och dylika ting. Spel skall vara mer streamline:d för min del (Streamline = huvudregler som spelet följer utan att ha en massa undantag).

Med all denna negativa kritik så kan man ta an det trevliga; jag tycker om strategi och taktik, att spela ut sin motståndare, bluffa och utmanövrera den andres trupper för att flanka etc.
Memoir '44 var det första spelet som jag fastnade vid (om man inte räknar med Risk såklart) och jag är nog ännu fast vid det, speciellt om man tänker på att jag äger varendaste en liten expansion som utgivits till det spelet. Trots att Memoir '44 inte är värst djupt eller simulerande, utan mer ett far & son-typs spel, så finns det en viss krigskänsla i det som t.o.m. ordentliga krigssimulationer inte har. Speciellt när det gäller spänningen.

Efter Memoir '44 så införskaffade jag också det tredje och fjärde spelet i serien Commands & Colors (där M'44 är den andra installationen); Ancients och BattleLore. Ancients är kanske det tyngst av dem alla, mest tack vare att det publicerats av krigsspelsförlaget GMT Games och inte Days of Wonder (ett familjespelsförlag) som stod för både Memoir och BattleLore. Där som M'44 och BL lever på vackra komponenter och snabbt, spänningsfullt spelande så har Ancients en långsammare och mer taktiskt vinkling, med mer olika enheter och olika formationer som måste bibehållas för att vinna.

"Battle is an orgy of disorder."
- general George S. Patton

Det som jag tycker om i Commands & Colors-serien är nåt som finns i allt för få krigsspel - det är snabbt och intensivt, slumpen spelar sin roll, men allt som oftast så går vinsten till den som spelat bättre - den spelaren som gjort bättre taktiska beslut och lyckats överraska motståndaren.

På andra sidan spektret så finns Bowen Simmons ärorika Napoleon-serie (?). Frågetecknet efter ordet serie är där för att den innehåller endast två spel; Bonaparte at Marengo och Napoleon's Triumph. Dessa är är väldigt tunga krigspel - inte för att det skulle finnas massor regler (de har de fakto rätt så lite regler för att vara krigssimulationer), utan för att de är så väldigt oförlåtande. Gör man det minsta misstaget så får man leva med det för resten av slaget - endast en brilliant manöver kan få en tillbaka i balans. Tyvärr kan jag inte säga så hemskt mycket efterssom jag endast spelat BaM ett par gånger och Napoleon's Triumph en halv.

Det som gör dessa spel så tunga är just för att de är så oförlåtande, det finns inte heller några tärningar och dessutom så är det väldigt få våldsamma konflikter - det gäller mera att utmanövrera sin motståndare. Oftast så är ett direkt anfall ödesdigert, endast då när man säkert kan utflanka eller har en väldigt mycket större trupp kan man säkert anfalla.

"Ability is nothing without opportunity."

- Napoleon Bonaparte

Emellan dessa finns ett väldigt spektrum av spel. Allt från det nästan kultförklarade Advanced Squad Leader till Warhammer-miniatyrspelen. Allt från lätta krigsspel till spel med hundratalssidor med regler, tabeller och undantag. Allt från slag som räcker en halv timme till långlivade slag på flera dagar. Allt finns.

Själv tyckte jag om ASL när min broder Mosse introducerade det åt mig, trots att det var lite i tyngsta laget - därför så visste jag att Fantasy Flight Games spelet Tide of Iron skulle vara i min stil. Och visst är det...

Tide of Iron, trots sitt utseende, är inget för den som vill ha ett lätt krigsspel att spela med sin son på veckoslutet - det är ett av de tyngre krigsspelen jag spelat. Det som dock gör att spel som ToI och ASL inte är så tunga som regelböckernas tjocklek vill berätta är att de flesta regler är väldigt självklara - effekterna av höjdskillnader etc.
Oftast är dock redan spellängden på dessa spel nåt som skrämmer bort mången; mina och ToI-broder Daniels slag brukar ta runt fem timmar. Säkerligen kan man spela dem snabbare - vissa anser att medeltalet på speltiden för Tide of Iron ligger på två timmar, men det beror väl på hur mycket tid man lägger på att fundera ut vad som är "taktiskt moget" (citat av gode Daniel).

Dessa spel har kanske inte intensiteten eller snabbheten som är vinnardraget för t.ex. Commands & Colors-serien, men det som de förlorar på där, så tar de in på spelkänslan och det att man faktiskt är i full kontroll över så gott som allt. Visst har tärningarna sin lilla beskärda del av slutresultatet, men om man räknar med dem när man gör sina beslut, så minskar turens roll på vilken sida som vinner.

Nu sitter jag bara och väntar på att ha finanserna så mycket i skick att jag kan ta och införskaffa den nyutkomna Tide of Iron-expansionen Days of the Fox ... om ingen vill donera det åt mig ;)

"I am not afraid of an army of lions led by a sheep; I am afraid of an army of sheep led by a lion."
- Alexander den Store

Nämnda spelen på Lautapelit.fi
Memoir '44 (49€), BattleLore (70€), Ancients (69€), Advanced Squad Leader Starter Kit #1 (25€), Bonaparte at Marengo (55€), Tide of Iron (80€), Tide of Iron: Days of the Fox (49,50€)