Knappnålar under naglarna

Sticheln (1993)
design: Klaus Palesch
förlag: Amigo Spiele
spelarantal: 3-8 spelare
speltid: 30-60 minuter
prisklass: 0-10€ (6€ hos tyska PlayMe.de den 4.12.2008)

Jag har en viss förkärlek för kortspel, speciellt stickkortspel, och har därför skaffat en hel del såna. Sticheln hör till den kategorin av stickkortspel som är lite annorlunda och samtidigt hör till adeln av kategorin.

Kortleken i Sticheln har ett visst antal färger indelade i siffror som beror på hur många spelare som spelar. Ju mer spelare destu mer färger och siffror används i kortleken. På fem spelare t.ex. innehåller kortleken fem färger med siffrorna 0-14. Alla kort delas ut till spelarna och i början av varje rond så måste spelarna samtidigt välja ett kort från sin hand som representerar deras "smärtfärg". Alla kort som en spelare tar i stick under ronden i sin "smärtfärg" är minuspoäng, alla andra kort är pluspoäng.

Sticheln är alltså ett stickspel där spelaren som tagit det senaste sticket börjar nästa. Twisten i spelet kommer i att ingen behöver följa färg och att alla andra färger förrutom den förstspelade är trumf. Färgerna har ingen rang, utan ifall två trumfer av samma valör spelas så tar den förstspelade.

Efter att alla stick är spelade så räknas poäng. Man får minuspoäng för summan av valörerna på de kort man tagit i sin "smärtfärg", även det kort man använde för att bestämma den. För varje kort man tagit av de andra färgerna får man pluspoäng. Efter fem ronder så summerar man ihop sina poäng och den spelaren som har mest poäng vinner.

Sticheln är ett dubbeleggat svärd; samtidigt som det är väldigt analytiskt då alla kort är i spel och man själv väljer vad man får minuspoäng för så gör trumfsystemet det till väldigt kaotiskt. Man tror att man har kontroll, men egentligen kan man bara försöka knipa fast i den med ring- och lillfingret.
Det är klart att man kan bli bättre på Sticheln eftersom det finns ett väldigt djup, så länge man kommer över faktumet att ifall man försöker tänka i banorna av vanliga stickspel så går allt på snedden.

Ett av de mer annorlunda stickspelen och definitivt ett av dem som kräver lite mer erfarna kortspelare. Hjärnfrysande är uppfriskande skönt och när vinsten knackar på ens dörr så vet man att man är värd det. Ett av mina absolut favorit kortspel.